Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Arne Nyman: Kust mot döden. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUST MOT DÖDEN
Darrningen hos våra händer
kallar vi aning,
kväljningen i vårt blod
kallar vi hemlig visshet.
III
Död, jag vet var din udd är.
Den är etsnålens udd som ristar
skarpare, obristbarare var kontur
i mitt djupnande landskap,
obarmhärtigt, outplånligt mjukare
varje linje
i det drunknade ansiktet, hennes
under vars ögonlock i tomma hålor
mina ögon vill sova.
IV
Övermätta och utan törst
varför tvingas vi så att äta och dricka
döden i allt?
Ar det sant att vi annars inte visste att leva?
Finns det inte
sannare färg och doft och ton
för någon,
någon av döden glömsk, om sin egen omedveten
ja om sin egen först, ty då vet han ej heller
tvinga andra i döden —
någon som möter den där och då
ej överallt och beständigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
