Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Lennart Göthberg: På väg mot en ny klassicism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ VÄG MOT EN NY KLASSICISM?
är den med utsökt precision arbetande
sabotören, som från början känt sig placerad i en
interregnumperiod. Han har haft sina
irritania-ögonblick, då han anat en förestående
begravning av "den västerländska kulturens stympade
lemmar", men undergången har aldrig blivit
metafysik för honom. Bakom satiren och det
blida hånet, vars mästare han blivit i den
unga lyriken, ligger hela tiden ett
jämviktsideal, som i varje läge tvingar analysen att
stanna i ironisk måttfullhet. Det är inte för inte
som inledningsdikten i "Halmfackla" heter
"Klassisk prolog". Den markerar hans litterära
startpunkt i tysk nyklassicism.
Det fanns en dödens fläkt i diktens skönhet
en visshet om förgängelse
som stack mitt öga
plundrade en sommardag
på all dess glädje
Ljuset silar sakta
igenom trädens löv och tränger ner
till dammens vatten som i en fontän
av glimmer återkastar det mot rymden.
Det är inte Bertil Malmberg. Däremot är det
Stefan George och tidig Vennberg. Ingenting
var naturligare än att Vennberg från den
utgångspunkten kom att ta upp impulser från vår
tids mest vitala klassicism, den eliotska. Den
bygger på den sakrala lyrikens tradition. Den
ställde till Vennbergs förfogande en
begreppsarsenal, som kom väl till pass åtminstone när
han skulle sticka hål på den mytologi, som
"tror sig kunna böta en tidsålder med
okyskhet". Utan Eliot som föregångare är det mycket
troligt att sådana begrepp som "kyskhet"
respektive "okyskhet" saknat resonans hos unga
svenska poeter. Detta är en detalj, men den har
även som sådan något väsentligt att säga om
alla de komplicerade faktorer som spelar in,
när en ny litterär livskänsla byggs upp.
För att nå det fixerade läge, som alltid är
det väsentliga i klassicismen, är det nödvändigt
att avgränsa ögonblicken, klippa av både det
förflutna och det kommande så att ett nu kan
gripas, och där ligger också orsaken till det
som ibland irriterat Vennbergs läsare. Ibland
rymmer hans lyrik bara en förtvivlan, för
vilken ingen fallucka existerar. Ibland är han
idyllikern som spelar på elegiskt mjuka strängar.
Då blommar blomman mot oändligheten. Då
är döden det mörka smycket som ger tillträde
till festen. Det är typiskt för honom att hans
mest bitande satir i diktsamlingen "Halmfackla"
placerats i en cykel med titeln "Idyll och
irri-tania" och faktiskt står där sida vid sida med
han® mest elegiska dikter. Det är detta ständiga
sökande efter jämviktsläget, som gör att man
i honom kan se den unga lyrikens strängaste
klassicist. Han kan ibland tvinga sin läsare att
tycka att det är nästan löjligt hur litteratur,
historien upprepar sig. Till och med den gamla
lärodikten kommer tillbaka! Ty vad annat är
inledningsdikten "Tideräkning" i diktcykeln
med samma namn?
Det finns ju inte så mycket
som i och för sig är värt att älska
och motsatta egenskaper
kan i regel trycka varandras händer
Till och med sanningen
kan ju vara tvekönad
och avla vanskapta barn med sig själv
Hur skulle förresten jägarens sanning
någonsin kunna förlikas med villebrådets
Samveten och rättskänslor
kan lura oss med de enklaste frosskakningar
Överhuvud förefaller det
som om de ben
som världshistorien slänger till oss
skulle vara rätt magra och avknaprade
Men ännu aldrig hörde jag talas om
att den skulle ha lyckats slänga
vare sig sanningar samveten eller köttben
utanför tideräkningen
Till lärodiktens funktion hörde det att i poetisk
form meddela filosofisk kunskap. Det är ju
exakt vad som sker här. I denna dikt har Axel
Hägerströms uppsats "Om moraliska
föreställningars sanning" levererat det tankestoff som
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
