Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Lyrisk modernism. Uttalanden av Erik Lindegren, Karl Vennberg, Sven Alfons, Ragnar Thoursie och Gösta Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRISK MODERNISM
inte bara sannare återge vår tids vånda utan
även mera nyanserat alla tidigare epokers —
inom den västerländska synvinkeln.
Man är ju aldrig född med ett språk. Därför
borde vi egentligen inte misströsta om allas
möjlighet att tillägna sej den moderna lyriken,
åtminstone vissa dimensioner av den. Om nu
hrr kritiker ville begrunda det innerst praktiska
i Thorilds omöjliga regler: förbannad den
urbota bekvämligheten att missförstå. Och i stället
med friskt bildsinne uppleva de olika
landskapen; vilka hänförande resor bjuder inte god
modern dikt på! Olika — alltså naturligt att vi
var och en måste "tala i egen sak". Equidem
lovar mitt i en förvillande djungel av vanskapt
livsvilja och sval död plötsliga utsikter, alltid
god belysning och —- för slagrutebegåvade —
det rinnande vattnet från källan, vartill att
vandra. Å, hur dyrt har inte vi fått betala
glädjen, besinningen, ja till alla sinnens,
lemmars pris synen! så vårt "lugnt analyserande
förstånd" äger en ömklig apparatur av
bländade nerver. Följaktligen: varför inte
"symbolisk" form, vill säja form, liksom stil, syntax,
smidigt fogad efter budskapet (hur menar ni?
atombombsexperiment i ett handfat?
veckopressannons med Bing Crosby hållande styvt
på solig kristendom ?) — ty behärskning, obj
ek-tivitet, det överlägsna handlaget, "all dikt är
genomskinlig", av långt djupare behov än ni
klåpare kan ana med er fiauppgörelse om Fart
pour 1’art.
Modernismen lider brist på lyriker (jag säjer
det utan fruktan, för ingen kommer att ta åt
sej), den stora lyriciteten, som i plågan bär
quies, i samlaget med Afrodite de lugna
andhämtningarna. Poesin skulle jag inte offra en
halv psalmbok, nej, av hård prosa bygger vi
stabilare slott, i funktionalismens klassicistiska
linjerenhet. I min krönika över en under
pessimistisk förtvivlan uthärdad ungdom, "den
andaktsfull vissiaren", finns ingen poesi, något
musik men framför allt destruktiv utfärd med
stränga strålkastare, formellt (antisurrealistisk)
konstruktivism, strävanden längs en led, där
bl. a. Rydberg rest milstenar.
I sanningens ärenden är hataren och
frälsaren ute. Hur skulle sådan tvetydighet undgå
förklädnader! Riv därför aldrig våra luftslott
förrän ni varit inne i dem. Genomskinliga -—
sagt. För det andra: andas måste murarna,
draperierna röras, trädgården bära frukt. Detta
apropå instrumentallyrik, för vilken jag också
ville öppna portarna till romanens, dramats
möjligheter. Ekelöf, Lindegren står den nära,
må de utveckla och fullända. Men — kanske
en bisak -—- låt oss ej glömma å ena sidan att
många yttre musikaliska former ännu inte
utnyttjats, å den andra att gränserna mot de
musiken förbehållna regionerna bör hållas
i sikte, att vi måste dikta mera medvetet
litterärt, där musikens motiviska arbete ersätts av
en i varje verk innesluten associationsapparat
(psykologi: gestaltens). En sak är dock klar,
för att fälla en sista dom över traditionell lyrik:
förbi är versböckernas tid med de mest
heterogena stimuli för känsloinspirerade
fantasiutflykter undan symbolernas hotande realiteter;
nu måste diktaren underkasta sej de strängaste
krav på motivisk koncentration och konsekvent
genomarbetning, där första versen skymtar
bakom slutorden, eller så att de skilda stroferna
återger samma utsikt, envetet och rent talar
samma språk. Misär för dem som inte har
något att säja, eller något behov att tolka det
sagda; men den, som ännu skakar på handen
av iver att berätta eller bekänna eller
förkunna, behöver formar, hållfastare än koppar
— brännhet sanning ska ju gjutas i dem. Kom
sen inte med den naiva frågan:
Warum willst du dich von uns Allen
und unsrer Meinung entfernen? —
för då låter jag också Goethe svara:
Ich schreibe nicht euch zu gefallen,
Ihr sollt was lernen.
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
