Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
mylla, i vilken han haft sin uppväxt. Det
framgår inte minst av hans stilkonst, med dess
yvighet och pompa, dess rikt flödande ingivelse och
talrika provinsialismer, där en historisk
svenskhet av alla de slag är närvarande och
förnimbar på var och varannan rad, där malmklangen
förråder själsfrändskapen med Karlfeldt och
den lyriska impressionismen skolningen hos
Levertin.
Man kan väl knappast tänka sig två män mer
olika än Torsten Fogelqvist och Torgny
Segerstedt. Den ene en bred och frodig
gemytsmänniska, en både -— och-natur, den andre en
ironisk-sarkastisk nervmänniska, paradoxal och
ett stycke fanatiker, en antingen — eller-natur.
Men inför den europeiska kulturkris som blev
akut 1933 hade de samma upplevelse: det
liberala idéarvet, som en gång lett dem bort från
fädernas kyrka i Sveriges land, smälte åter
samman med den klassiska protestantismen,
därför att trons frihet och tankens denna gång
hotades av samma fiende, därför att
humanitetsidealens tjänare och den kristna kyrkans
tvingades att besinna sig på det gemensamma
ursprunget inför en motståndare, som var
Antikrist och Machiavelli i en och samma gestalt.
Om den upplevelsen handlar de tyngst vägande
inläggen i denna bok, som inte minst utgör en
påminnelse om vad Fogelqvist under krigsåren
kunde ha betytt vid Segerstedts sida, om det
förunnats honom att fullfölja sin gärning.
Hans förankring i reformations- och
stormaktstidevarvens glada lutherdom, hans
"fri-protestantiskt förhärdade väsen" framgår med
all önskvärd tydlighet av de artiklar där han
granskar psalmboksförslagen och med på en
gång munter och myndig pietet håller räfst och
rättarting med plattityder, urvattning och
snusförnuft som vunnit insteg i de gamla märgfulla
texterna. Och de små komprimerade
personkarakteristiker som avsluta volymen och som
handla just om 90-talets storheter visa honom
på höjden av sin förmåga som essayist,
besjälad av en ogrumlad glädje vid det humana
i alla dess manifestationer, en kulturglädje
i dess vidaste, mest smittsamma bemärkelse.
Vill man å andra sidan ha ett belägg på
begränsningen i hans väsen, så kan man peka
på en artikel som "Litteraturreflexioner för
dagen", där han 1937, i ett utbrott av dåligt
lynne dundrade mot de mer eller mindre
självbiografiska romaner av svenska författare ur
arbetarklassen, som i dagens perspektiv te sig
som en av 30-talets stora och bestående insatser
i vår litteratur. Då Fogelqvist siade om en
naturalismens kris, anade han inte, att
naturalismen skulle drivas ännu mycket längre av
40-talets unga författare, och att de fasor som
hotade från söder och som han själv
bekämpade skulle antaga så fantastiska proportioner
och komma alla tidigare svartmålningar i
litteraturen att blekna. Ty han var i grunden en
oskuldsfull natur, barnafrom och omisstänksam
i sin generositet och sin lätthet att brusa upp,
sin skönhetsdyrkan och sitt kulturpatos, en
man som kysste och slog ihjäl med samma
varma själ men som aldrig insåg eländets och
ondskans verkliga vidd och verkliga makt.
Holger Ahlenius
Rauschning och tidens yrsel
Hermann Rauschning: Yrselns tid.
Översättning av Nils Holmberg och Alf Ahlberg.
Natur och Kultur 1946. 14:—.
De revolutionära utopisterna har det avsevärt
lättare här i livet än sina konservativa kolleger
-— åtminstone på en punkt. De förra har sin
saknad vänd mot framtiden, de kan umgås med
sina drömmar ända tills denna framtid själv
korrigerar dem. De senare har sin saknad vänd
mot det förflutna, de kan vederläggas av
en nykter tillbakablick, ty människans hittills-
varande historia är ju i stort sett en
oförsvarlig skandal.
När nu Rauschning återkommer som
kultur-meditatör och på nytt ställer fram till beskådan
tidens nihilistiska lyten, blir man intresserad av
att komma underfund med hans ideella
bakgrund. Det är tydligt att hans intensiva och
alltmer negativa tidskritik har som
förutsättning en vision av ett borgerligt liberalt
samhälle, fyllt till brädden av de mest högtstående
moraliska och politiska kvaliteter.
517-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
