Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Johannes Edfelt: Skuggor i augusti. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGOR I AUGUSTI
Är livet bara detta korta kretslopp,
cirkeln av vårar, somrar, höstar, vintrar?
Och jag har sett det, känt det intill leda:
ungdomens lust och mannaårens ångest
och rotlöshet, april i fjunig vekhet
och julis tunga överdåd och höstens
roströda blad som fylla varje skreva
och vinterns stela dröm: kristall och eter.
Men slutstationen, min och allas, ligger
med släckta semaforer framför mig.
— Skuggan har ingen mening, inte heller
ljuset som den är avigsidan av:
solen är inte nog, ifall det inte
är mening i att bara vara till.
Historien — vad döljes det för mening
och rättesnöre i en halvblind strävan,
en blodig härva och en smutsig byk
av våldsdåd, maktdrift, slaveri som ingen
ser slutet på? Skall fruktan i oss alltid
förkväva kärleken och var och en
förbli sin stackare? Den djävulsringen
bryts den på detta klot? Vem glömmer väl,
att liket knappt var svept, när trätan om
luggslitet, tummat lösöre begyntes
av anförvanterna? Och i en värld
där också barn förföljas och förnedras,
blir det mig kvalfullt, är det svårt att andas.
— Ros, du som blöder, du som glöder än
här mellan tibast, benved och viburnum,
ros, du som blommar, du som vissnar självklart
vad är dig ångest i ett mänskosinne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
