Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Knut Jaensson: Lars Hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS HÅRD
honom. Han beräknar tämligen kallt hur hain
bäst ska få dem dit hain vill och briljerar med
filosofiska citat och latinska namn på växter
för att visa att han inte är någon vanlig statar
-pojke. Han uppträder, kort sagt, precis så som
en gentleman aldrig får göra.
Nu är emellertid att märka, att man inte
behöver läsa många sidor i första volymen av
Fridegårds trilogi för att känna att Lars Hård
är begåvad, känslig och utrustad med ovanlig
rättskänsla, men hela denna utrustning är inte
som ofta i romanerna beskriven med
kursiverad stil. Den är inte så mycket kraftigare
framhävd än vad den skulle ha varit hos en
levamde Lairs Hård till vilken vi hade att ta
ställning bara gen om vad vi såg med våra egna
ögon och vad vi visste genom skvallret på
trakten. Vi får visserligen genom författarens
försorg följa med Lars Hård in i hans
ensamhet och ta del av tankar och känslor hos honom
som vi inte kan avläsa utifrån, men samtidigt
får vi se honom utåt uppträda på ett sätt som
inte sällan verkar att motsäga den bild av
känslighet och rättskänsla som vi fått när vi
blivit ensamma med honom och lyssnat till hans
funderingar på vägarna, i skogen eller i
statar-kökets träsoffa om kvällarna. Fridegård
tjyv-håller inte på upplysningar om sin hj ältes
karaktär. Det är inte därför att vi får veta för litet om
Lars Hård som han i så hög grad verkade
förvirrande, det är därför att vi får veta för mycket,
för mycket av det som vi aldrig borde få veta.
En romanhjälte ska inte vara en ängel, det
vet vi. Människoskildring ska inte vara
någonting i svart och vitt, det vet vi också. Men när
det kommer till kritan visar det sig, att
realismen inte bör vara alltför långt gående,
åtminstone inte på hjältesidan. Utrustas hjältens
karaktär med alltför stcwia motsägelser, tillåtes
han att bryta alltför ostemtativt mot det
pas-stanide, kan han lätt ge intryck av att falla ur
rollen. Han förvirrar, och många läsare frågar
sig med en känsla av obehag: vad är meningen?
Är denne hjälte i själva verket en skurk? Ty
realismen är i regel förbehållen skurkarna och
de komiska figurerna. Det finns både romaner
och dramer utan några hjältiar. Att skildira
"livets ondska" är en legitim genre. Men att
skildra en hjälte som chockerar, en hjälte som
vi anser oss behöva skämmas för känras som
en anomali, en, otäck motsägelse.
Nu är det ju så att vi själva nästan dagligen
motsäger oss och gör saker som vi skäms för,
men det är en annam sak. Hur obehagliga vi
än kan tycka att våra fega och tarvliga
handlingar är, så vet vi ju samtidigt att vi också har
våra fina sidor. Vi hair svagheter, det är klart,
men kunde man se ini i oss skulle man finna
att de inte är så onaturliga. Och vi känner att
det skulle vara djupt orättvist att döma oss
bara med utgångspunkt från våra felsteg, ja,
att en hel del av dessa felsteg, dessa ovärdiga
situationer, i själva verket på ett sätt inte får
räknas — de flesta av dem har ju våra vänmer
heller inte någon aning om.
Fridegårds "Lars Hård" är intressant inte
minst ur den synpunkten1 att hjältens
tarvliga handlingar, brister och svagheter i själva
verket ju är mycket blygsamma. Med tanke på
den våldsamma indignation som mötte
Hårdböckernas första delar kain mani nästan gripas
av svindel: så förhållandevis föga upprörande
saker kan alltså vara tillräckliga för att
uppröra! Vilket svalg är inte befäst mellan livet
och litteraturen eller mellan bedömningen av
våra egna handlingar och bedömningen av
liknande handlingar, begångna av andra. Man
erinrar sig Almquists ord: "Jag har många fel,
som vänner och ovänner känna; jag har många
fler som ingen vet. Ack, om denna jord vore
sådan, att det ginge an, att lägga allt för en
dager!"
3
Det var framför allt Lars Hårds erotiska liv
som chockerade, och det som chockerade där
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
