Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Stig Ahlgren: Den stora brevskriverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
förstöra ditt livs fest. Mmed’Arpajon kunde inte
ha uppträtt vänligare mot dig. Kungen hade
egenhändigt utfärdat inbjudningskortet. Du fick
gå arm i arm med Mme de Louvois. Du
supe-rade i det bästa sällskap. Denna lilla
glädjedämpare måste till, min kära dotter. Det dröjer
inte länge, så är alltihopa ur världen ... det
kommer inte att pratas om det, därtill är
historien för tunn ... du är inte mindre graciös
för att detta hänt, din skönhet är densamma
som förut..." o. s. v., o. s. v. Hur behändigt,
med vilken psykologisk finess söker hon inte
förjaga skuggan av det skedda. I själva verket
var det fatalt nog. Man kan tänka sig en
debutant vid vårt konstitutionella hov anno 1946
som sätter sig pladask på stussen när hon ska
niga för kronprinsessan vid stora couren. Och
multiplicera med tusen!
Kan Madame de Sévignés hängivenhet för
dottern karakteriseras som en förödande
passion? Hade den — kompensationsvägen —
blivit erotiskt färgad? Hon stammar, ber,
smickrar, förödmjukar sig, bönfaller om
överseende med sin efterhängsenhet och fortsätter
som förut, med andra ord uppför sig som man
gör när man är olyckligt kär, inte bara när
skilsmässan är färsk och livets egen dramatik i form
av dödsfall och barnfödslar, sociala triumfer
och snopna klavertramp motiverar ett
känslofyllt medlevande och motsvarande stilistiska
utgjutelser. Nej, dag för dag, år efter år bär
breven vittnesbörd om en söndrig hunger efter
dottern, som inte låter hjärtat klappa riktigt
lugnt vid någon tid på dygnet. "Jag är som
Harlekin. Jag besvarar dina brev innan jag
mottagit dem." Genom att göra breven fylliga
och medryckande, så att dottern och hennes
man kunde dra nytta av deras sociala
attraktion och själva få ett mervärde som spirituella
nyhetsförmedlare, hoppades det stackars
längtande hjärtat att erhålla absolution för
överflödet av oblyga känsloyttringar. "Det finns
mänskor som söker intala mig att min gräns-
lösa omsorg om din person är dig till besvär.
Att min stora iver att spåra dina önskningar
— önskningar som rätt naturligt också blev
mina — utan tvivel är både smaklös och
irriterande i dina ögon. Kära barnet mitt, jag vet
inte om detta är sant, men jag veten sak, att jag
aldrig haft en tanke på att bereda dig obehag.
Jag har låtit känslorna skena i väg med mig en
liten smul, det erkännes, och jag har sökt ditt
sällskap så ofta som det erbjudit sig, eftersom
jag inte haft viljekraft nog att avstå från den
glädjen, men jag tror inte att jag besvärat dig."
En annan gång sätter hon Madame de Grignan
i klass med Tacitus[!) som brevskrivare. Det
är också till henne eller för hennes räkning hon
formulerar de berömda raderna, vilka har tycke
av djärv modernism men i själva verket bär
Hotel de Rambouillets signatur: "La bise de
Grignan me fait mal à votre poitrine." — "Jag
isas av den bitande nordan som gör ont i ditt
bröst."1 Grignans slott låg på en bergskam, där
det blåste, och den ängsliga modern huttrade
bara hon tänkte på det. Det stilgrepp, den
syntaktiska frivolitet, varmed Madame de Sévigné
gav uttryck åt sin passionerade Einfühlung
går igen i ett bekant verspar av Bo Bergman:
Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
(Och en fransk författare skrev under
ockupationen: "J’ai mal à mon pays!") För Madame
de Sévigné var hennes dotter ett öppet sår, och
det var modern som blödde.
5
Eller var det luft och snömos och stilistiska
denteller, inte rejäla slitningar i hj ärterötterna,
när breven biktar den hektiska oron för dot-
1 Jag har följt den danske översättarens exempel
och översatt Vous med du. Riktigt rätt är det inte.
Madame de Sévigné sade Ni till sin dotter. I hela
korrespondensen förekommer ett enda du, vid det
tillfället riktat till svärsonen.
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
