Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Stig Ahlgren: Den stora brevskriverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
låt henne få den, hon har minsann fått betala
den dyrt!’" Eller den lilla bläckslinga hon drar
kring den berömda manslukerskan Ninon de
Lenclos: "Hurlubrelufrisyrerna har roat mig
mycket, en del av dem kunde man ha lust att
rufsa om ett tag. Som Ninon sa: ’La Choiseul
är på pricken lik en grönsakstallrik på en
enklare servering.’ Bilden är förträfflig. Men hur
farlig är inte Ninon! Om du bara visste vad för
åsikter hon sprider kring sig om religionen ..."
8
Gladi, god och begåvad var Madame de
Sévigné sina vänners vän och ingens fiende,
med det undantaget att hon hatade, avskydde
och föraktade den stora grå människomassa,
som bildade den suddiga bakgrunden till det
samhälle med skarpa stilrena konturer vari hon
själv hade sin varelse. Inte så att den goda
damen plågade sina underlydande på
familjegodset i Bretagne. Hon ville se glada ansikten
omkring sig och nickade nådigt åt trälarna, när
de råkade korsa hennes väg. Men hon ägde den
styrande klassens grymhet, som mindre är ett
själsanlag än en funktion av värnandet om
privilegierna. Hotades dessa måste motståndet
slås ner utan misskund. Madame de Sévigné
har inte skaffat sig det alibi inför eftervärlden,
som de La Bruyère i några ryktbara rader, vilka
ingår i kapitlet "Om människan" i "Karaktärer
och tidsbilder", skildringen i bilder av
expressiv social satir av de vilda djuren på åkrarna,
som när de reser på sig visar de svartnade
dragen av ett mänskligt ansikte, eländiga
arbetsdjur "som inte borde sakna det bröd de själva
har sått".
Det finns ett par tre brev från Madame
de Sévigné till Madame de Grignan som är
skrivna i anslutning till kvävandet av
bondeoroligheterna i Bretagne. Hennes
kravallkommentar är en ganska kuslig läsning. Konungens
förtroendemän gick fram med metoder, som
nazisterna lät komma till heders igen. Byar
brändes, hela städer utrymdes, oskyldiga togs
som gisslan, torterades och avrättades. "Allt
detta", skriver den indignerade slottsfrun, "är
i sin ordning. Bara inte de 4 000 soldater som
inkvarterats i Rennes betyder att jag måste
inställa promenaderna i mina skogar, som står
praktfullare än någonsin." — "Sextio borgare
har häktats. I morgon sätter man i gång att
hänga dem. Denna provins är ett föredöme för
de andra. Framför allt ska de styrande och
deras fruar respekteras. Okvädinsord och
stenkastning måste bannlysas ... hängandet har
faktiskt försatt mig på gott humör (la penderie me
paroit maintenant un rafraichissement)"!
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
