- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
571

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Gustafsson: Rymden och människan. Ett alternativ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅKE GUSTAFSSON

RYMDEN OCH MÄNNISKAN

Ett alternativ

FÄRGERNA

Den blå himlen och den röda solen är
jordens skapelse. Ovanom atmosfären står rymden
svart och solen gul, och alla nyanser har
försvunnit. För våra ögon lyser solen gulröd eller
röd, därför att de långvågiga strålarna icke
böjts undan av luftpartiklarna utan strömmar
rakt på oss. Himlen däremot är blå, emedan
atmosfären, luftpartiklarna, stöter bort de korta
vågorna av blått och violett i alla riktningar.
Om sommaraftnarna, när solen sjunker ned
i väster, liksom ett eldklot eller en uppsvälld
äggula, är den färgrikare än någonsin, ty blott
de långa vågorna kan då nå oss. Månen som
just stiger upp vid horisonten liknar en syn av
urtidsvärld och förgånget: luften skapar om
och fördelar ljuset. Luften ger oss syre att
andas i och den ger färg åt rymden.

I mina sinnen kopplas alltid ton och färg
ihop på något sätt. När jag ser solen en
vårdag, hör jag det ringa utifrån. När jag ser den
svarta himlen en höstnatt med tusentalet
stjärnor, ljuder det dovt som en sonat av mästaren
före andra. När jag sakta cyklar fram längs
landsvägskanten och fångar den vita färgen av
hundloka, det gula hos smörblommorna, det

Mycket stoff i denna uppsats härstammar från
engelsmannen Jeans’ populärvetenskapliga arbeten.
Knot Lundmark har lämnat åtskilliga råd och
anvisningar. Han delar emellertid icke uppfattningen att
universum är ändligt.

violetta hos råg och hundäxing, så tonar
samtidigt ackorden ut från landskapet och slätten.
Färgvågorna strömmar in i ögonen, rinner bort
längs synnerven och formas om till toner i
hjärnan. Sinnena korresponderar med varandra.
Det är ett poetiskt trick icke utan anseende att
skildra ljud som färg och färg som ljud och
foga in också andra sinnesförnimmelser i ett
enhetligt bildspråk. Ibland blir detta mer än
ett trick, blir ett tvång som söker sig uttryck.

Det är nu tvåtusenfemhundra år sedan den
vise Pythagoras verkade på jorden. Han var
matematiker, icke målare eller diktare. För
honom kopplades ton och tal ihopa. Han såg
jorden som fulländningens sinnebild, klotet.
Månen, planeterna, stjärnorna hängde på
kristallsfärer, och dessa vred sig långsamt kring
världsaxeln. Himlakropparnas avstånd från
jorden bildade harmoniska tal som svarade
mot tonerna i durskalan. Rent matematiskt
logiskt spårade han upp sfärernas harmoni,
men han förnam den aldrig, han hade "vant
sig vid den" sedan födelsen.

Denna vackra världsåskådning lider givetvis
av det felet att världen tillerkändes egenskaper
som ingen var i stånd att uppfatta. Men är det
vidskepelse bara, att enstaka människor i
lyck-liga ögonblick fångar något av en sfärisk
haT-moni? När en människa vaknar efter nattens
sömn eller stiger upp från sjukbädden efter
feberdvalan, har hon då icke nått bortom det

571

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free