Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Gustafsson: Rymden och människan. Ett alternativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYMDEN OCH MÄNNISKAN
lämna spår efter sig! För dem ibland oss som
hungrar till en tillvaro även efter jordelivet
blir detta kanske en tröst.
VINTERGATAN
Vintergatan, "regnbågens vita lilla syster",
är ett diskuslikt system, där vår sol ingår som
en av 30 milliarder medlemmar. Människan har
icke rönt den äran att få vistas i
planetsystemets mittpunkt, jorden kretsar ju kring solen,
och solen i sin tur befinner sig snett åt ena
kanten i det galaktiska systemet (vintergatan).
Mittpunkten anses ligga i riktning mot
stjärnbilderna Skorpionen och Ophiuchus
(Ormbäraren) vid pass 30 000 ljusår från solen. Denna
ligger dock ganska nära längsdiametern, som
beräknas vara 80—90 000 ljusår lång. De två
diametrarna vinkelrätt däremot är betydligt
mindre, som ju också formen på
vintergats-systemet anger. Det förhållandet att stjärnorna
skenbart trängts ihop på den ena hälften av
himlavalvet, beror alltså på solens läge i
utkanten av det galaktiska systemet. Vår sol, som
beträffande storlek och ljusmängd är en
medelsvensson, har dock åtminstone en egenskap som
vi kan yvas över, den bildar centrum för ett
lokalt system av ljusa stjärnor.
Utanför vår vintergata ligger de
extra-galak-tiska nebulosorna. De kallades av
stjärnforsk-ningens grundare Herschel för istånd
utii-verses, övärldar uppbyggda som väldiga
stjärnmoln. Ibland består de av enskilda stjärnor.
I andra fall tycks de vara gasformiga:
stjärnorna har ännu ej kondenserats. Den stora
Andromeda-nebulosan, som jag tidigare nämnt
om, ligger på ett avstånd av drygt millionen
ljusår, d. v. s. långt utanför vår vintergata. Den
har en tyngd som är ett par milliarder gånger
solens, och då solen är rätt så genomsnittlig,
motsvarar Andromeda-nebulosan några
milliarder stjärnor, redan skapade eller blott i
vardande. Med Mount Wilsons väldiga speglar
har astronomer fotograferat ett hundratusental
nebulosor, och de fj ärmaste ligger enligt
Lundmark på ett avstånd av en milliard ljusår.
Alla dessa vintergator bildar ett enhetligt
system, en vintergatornas vintergata, ett
meta-galaktiskt system. Världsradien har av vissa
forskare, som håller på ett ändligt universum,
skattats till högst ett par hundra millioner
ljusår. Ljus, som utgår från en viss punkt i
universum, återvänder till utgångspunkten efter
några milliarder ljusår.
Dessa hopar av stjärnkroppar fyller likväl
ej alls upp sitt universum. Materien har tryckts
ihop till stjärnor av oerhörd täthet. Vid vanlig
livstemperatur består atomerna av kärnor och
elektroner, och den volym en kärna upptar är
blott bråkdelen av atomens. Vid mycket höga
temperaturer spjälkas de yttre elektronerna
bort, de två innersta håller sig emellertid
hårdnackat kvar, och först vid temperaturer bortåt
tjugu millioner grader frigörs även de. Hos de
hetaste stjärnorna har atomkärnorna packats
tätt tillsammans. Sirius, som hos oss gnistrar
i olika färger på grund av sitt läge nära
horisonten, har en följeslagare som blott är trettio
gånger större än jorden, men i denna till synes
oansenliga massa är materien åtminstone
tjugotusen gånger tätare än hos vatten.
De största jättarna lyser djupröda, vissa
oansenliga dvärgar blåvita och vita. Mellan de
två ytterligheterna finns det talrika
övergångsformer, som skiftar i vitt, gult och rött. I
samtliga fall har massan pressats ihop oerhört. Men
utanför stjärnornas glödande heta kroppar, som
i sina inre skikt har en värme på millioner
grader, härskar blott köld och tomhet. Så
småningom överförs stjärnornas massa till
strålning, och denna sugs upp i rymden, som likväl
är nedom allt vad vi lärt känna av kyla, nästan
vid den absoluta nollpunkten, —273°.
Tomrummet utmärker universum. Jeans har med
sitt utomordentliga bildspråk framhävt att
universum är lika glest befolkat och stjärnorna så
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
