Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Gustafsson: Rymden och människan. Ett alternativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYMDEN OCH MÄNNISKAN
I Björnvaktarens skugga vandrar Draken.
Även Herkules får finna sig i att förblekna och
skänka priset, en Krona, åt sin mäktige granne,
som för sin storhet har att tacka Arkturus,
jämte Vega i Lyran och Capella i Kusken den
ljusaste på norra himlavalvet. Jungfrun vandrar
orörd i dessa fjärran trakter, föga anande att
Ormen lurar ett stycke ifrån och att Korpen
kraxar olycksbådande. Den hotande Vågen drar
sig emellertid undan hennes fötter.
Ännu flammar himlens klenoder otaliga.
Ophiuchus, vars gestalt reser sig i vintergatans
centrum, detroniserande jorden och solen, böjer
sig ned mot ormen för att fånga den. Över
honom svävar Örnen, Aquila, stolt och fri, och
på detta ställe höjer han sig ut över
vintergatans breda flod. Men även Svanen är en stolt
fågel, när den som här icke är vingklippt. Vit
skimrar den i natten.
Nedanför horisonten styr skeppet Argo undan.
Södra Korset lyser framför. Skeppet styr in
i Kolsäcken, där skorpionen lurar och ondskan
gömmer sig. Och Alfa i Kentauren rusar emot
oss för full fart, två mil i sekunden.
VÄRLDENS FÖDELSE
OCH DÖD
Om man med Einstein och hans efterföljare
antar att universum visserligen är obegränsat
men ändligt, med en världsradie på ett par
hundra millioner ljusår, hur är det då med dess
uppkomsthistoria? Ehuru allting på detta
område innebär spekulationer, spekulationer som
kanske om ett tiotal år visar sig felaktiga eller
förhastade, så är de dock så intressanta och så
viktiga, att ingen kan undgå att fundera över
dem.
Universum har en viss utsträckning i rummet
och en viss i tiden, men universums skapelse,
säger Jeans, ligger utanför universum, fast
intet utanför finnes. Åldern för de olika
vintergatorna är oss obekant. Vi vet blott att stjär-
norna i vår egen vintergata beter sig som om
de hade uppstått samtidigt, för vid pass åtta
billioner år sedan, då den nebulösa sannolikt
kom till ur vilken stjärnorna och solsystemen
senare uppstod. Numera bildas inga nya
stjärnor i vår vintergata, i stället förminskas och
förintas de som finns. Innan stjärnsystemen
föddes, existerade beståndsdelarna, atomkärnor
och elektroner, i kanske hundra billioner år.
Universum är således rätt gammalt.
Vårt eget planetsystem däremot tycks vara
ganska ungt. På olika sätt, bl. a. genom att
bestämma mängden radioaktiva ämnen och
deras overksamma systermetaller i vissa
mineral, har man kommit till en ålder av mer än
två milliarder år för den stelnade jordskorpan.
Enligt den kosmologi som Jeans utarbetat är
hela planetsystemet ungefär jämngammalt och
följden av en katastrof. En främmande stjärna
trängde alltför nära vår sol. Dess
dragningskraft åstadkom att solens yta bubblade upp och
gav ifrån sig en cigarrliknande jättepelare, ur
vars bortersta ända planeterna Pluto,
Neptunus, Uranus bildats. Ur den solen närmaste
smala delen uppstod Merkurius, Venus, Jorden,
Mars och ur den breda mittdelen, gördeln,
Jupiter och Saturnus, de två jätteplaneterna.
En dylik världskatastrof inträffar enligt Jeans
mycket sällan. För sin del anser han det icke
osannolikt att solens planetsystem är ett av de
få i universum. Detta verkar, synes det mig,
föga troligt, men hans uppfattning kan ju vara
riktig. I så fall tillkommer det människorna en
undantagsställning, som kan få dem att räta på
ryggen och stolta se ut i stjärimatten.
Astronomer och matematiker talar gärna om
den kosmiska såpbubblan. De föreställer sig
att universum ständigt utvidgas, och utvidgas
med en våldsam hastighet. De avlägsnaste
nebu-losorna och stjärnorna fjärmar sig ständigt
från oss. Till grund för denna uppfattning
ligger icke lösa spekulationer utan mätningar och
iakttagelser som tytts på ett bestämt sätt. I av-
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
