Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Gustafsson: Rymden och människan. Ett alternativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE GUSTAFSSON
snittet över stjärnhimlen har några exempel
lämnats. Solen själv med sina planeter ilar
hastigt genom rymden. Trehundra kilometer
i sekunden.
Solen är dömd att förintas liksom andra
■stjärnor. Dess materia omvandlas hastigt till
energi, som sprides i världsrymden. Solen äter
sig själv. Så småningom kommer den att
överföras till vit dvärg, sedan slockna och ila
död i tomrummet. Det stolta universum glider
snabbt mot förgängelsen, om man får tro de
än optimistiska, än pessimistiska astronomerna.
Långt dessförinnan har människorna och allt
liv försvunnit från rymden.
BIOLOGEN, ASTRONOMEN,
DIKTAREN
Såväl biologer som astronomer uppställer
givetvis det kravet på sin forskning att
iakttagelserna måste vara "sanna". De väljer och
ratar sedan bland olika förklaringsgrunder för
att få sammanhang mellan de enskilda
iakttagelserna. Deras hypoteser och teorier måste
byggas upp på grundval av försök, beräkningar,
fortsatta iakttagelser. Primärresultaten får icke
förvanskas, siffrorna icke ändras om. Diktaren
å andra sidan behöver icke följa verkligheten.
Han kan göra det, men det är icke nödvändigt.
Han analyserar icke utan syntetiserar. Han
nyskapar världar, kan icke tvingas att enbart
syssla med vad som omger honom, behöver
icke ta ställning till nöd och ondska. Han har
rätt att bygga upp en regnbåge där det icke
finns någon regnbåge. Han kan skapa en
vintergata av underligt utseende, med egendomliga
djur, insekter, bin stora som fåglar eller
blommor som aldrig har funnits. Diktaren kan vara
vetenskapsman i sin diktning, men han har
också rätt att vara enbart diktare. Verkligheten
kan tjänstgöra som underlag för hans
framställning, men han kan också gå utanför den och
skapa en ny jord, en ny sol, en ny himmel. De
som söker pressa honom in i bestämda fållor,
avslöjar blott sin okunnighet om diktens väsen.
Det finns stora likheter i biologens och
astronomens metoder men stora olikheter i deras
allmänna slutsatser. Astronomen tycks ha nått
längre mot tron på en planenlig uppbyggnad
av universum, en skapelseakt av något man
kan kalla gud. Han talar gärna om den stora
planen. Biologen betonar framför allt
människans intighet, hon är en ganska likgiltig länk
i utvecklingskedjan, visserligen det mest
sammansatta som hittills uppstått, men till sitt
väsen icke skild från vägglusen eller
kloakdjuren. Biologen anser icke att människan
avbildar en Gud, hon är i så fall blott en
vrångbild. Biologens värld är determinerad.
Astronomen, som först och främst sysslar med
materian i rymden, ser ett
medvetenhetsinnehåll bakom nebulosor och stjärnor. Biologen,
som sysslar med själsliv i alla dess former, kan
icke vänja sig vid tanken på en medveten
skapelse, en särställning för människan och
människosjälen. Möjligen kan han tänka sig
människan som en grov modell för något högre
som en gång skall komma, som en parentes, en
passage. Hon tar sin passersedel, försvinner
och lämnar plats åt något annat. Men hon själv
är ingenting. Denna dubbla motsättning synes
mig mycket egedomlig. Vem som nått närmast
sanningen är svårt att säga, än syns det mig
vara biologen, än astronomen. Kanske båda?
Universum uppbyggt efter en plan men
människan ett djur som måste förbättras? Därvid
tänker jag på det egendomliga förhållandet att
stora delar av hjärnan tycks ligga obrukade.
Varför skulle icke ett moraliskt sinne kunna
födas i någon av de trädade hjärnloberna?
Människan är oansenlig, men hon är kanske
stor nog att ge upphov till något större.
Medan diktarens metod kan vara helt
väsensskild från vetenskapsmannens, måste han dock
alltid vara något av biolog. Han studerar
medmänniskornas reaktioner, djurens beteende,
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
