Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Gustafsson: Rymden och människan. Ett alternativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYMDEN OCH MÄNNISKAN
växternas grönska, bladens sprickning och fall,
han studerar själsliv i enkla och svårfattliga
former, psykoanalyserar mer eller mindre
tvärsäkert. Överallt stöter han mot gränspålarna
för biologins värld. Och även i de fall då han
går utanför det levande och skapar nya lagar
för dikten, måste han infoga skeendet under
det biologiskt möjliga. Han kan upphäva
tyngdlagen, han kan skänka den döde liv, han kan
ge djuren talförmåga, men vad han skapar av
nytt måste dock infogas i det som är biologiskt
uppfattbart, han måste skapa förnimmelser hos
läsaren, ge honom synintryck, hörselintryck,
känslointryck, han måste på något sätt
meddela sig med honom. Medan biologen icke eller
ytterst sällan är diktare i sin forskning, så är
diktaren alltid biolog, biolog i ordets
egentliga bemärkelse. Detta har många insett, jag
behöver därvidlag ej nödvändigt nämna Zola
och Proust, som arbetat efter
naturvetenskapliga mönster.
Den astronomiska världsbilden är mindre
determinerad till sin karaktär än den biologiska.
Den står i motsatsställning, och detta för med
sig åtskilliga följdsatser, några av stort intresse.
SLUTORD
Den nu bortgångne uppsaliensiske fysiologen
Alrutz gjorde för ett tjugutal år sedan en serie
experiment, genom vilka han ansåg sig kunna
påvisa en ny form av strålning från
människokroppen. Försökskaninen var hysteriker, en
metallarbetare som lätt försattes i hypnotiskt
tillstånd och som påverkades av utomstående,
deras handrörelser och tankar, på ett ytterst
egendomligt sätt. Denna nya form av strålning
ägde troligen, sade Alrutz, korpuskulär natur,
men han ville ej bestrida möjligheten att en
ny form av vågrörelse här hade påvisats. Att
tankar kan överföras från människa till
människa, direkt och ej genom det talade ordet,
suggererande tecken och minspel, ansåg han sig
ha bevisat. Numera är det väl blott den
fullständige ignoranten som förnekar telepatins
verklighet. Människornas mottagningsapparater
har emellertid utrustats mycket olika, och
tankeöverföringens väsen har hittills ej kunnat
klarläggas. Man måste beklaga att så många
vetenskapsmän, ofta tvärsäkert och utan ingående
prövning, ställt sig avvisande till experimenten
såsom experiment. Det finns mycket i naturen
som ännu icke utforskats. Vetenskapen har blott
börjat att samla erfarenheter. Åtskilligt som nu
hålles för osannolikt kommer att avslöjas som
verkligt.
Det är alls ej otroligt att rymden innehåller
krafter som spännes mellan den döde och den
levande. Den levande ger i livet ifrån sig
strålningar, ord och tankar som sugs upp i
universums behållare och förvaras där sedan han
är död. Blott långsamt bleknar de bort. Något
själsligt existerar även i det döda tillståndet,
det svävar över graven där den förgängliga
kroppen multnar, bland träden där den döde
har vandrat, över ängen där han har lekt. Själv
håller jag icke på en personlig odödlighet i den
bemärkelse som den kristne gör det. Men allt
vad vi har tänkt, gjort och känt, lever måhända
kvar.
Därför tror jag ibland att var och en av de
millioner människor som nu lever på jordklotet
är förbundna med varandra genom osynliga
trådar, och icke blott sinsemellan utan med alla
döda och alla kommande, med djur och växter.
På så sätt knytes allt samman: färgernas värld,
tonernas värld, tankarnas värld, vintergatan,
den gula månen. Allt påverkar allt. Rubba ett
sandkorn och du förändrar universum! Det är
en hjälp för tanken, syns det mig, att universum
är ändligt, om än obegränsat. De gamla
pyta-goreerna och senare den vise mannen med
fiolen — jagad från hem och fosterland —
liksom många med dem, skapade möjlighet att
tillfredsställa människans krav på ett förnuft
bakom allt levande.
1 BLM 1946 VII
577
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
