Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Willy Strzelewicz: ”Att leva farligt”. Anmärkningar till existentialismen. Översättning av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLY STRZELEWICZ
"ATT LEVA FARLIGT"
Anmärkningar till existentialismen
I litteraturens och filosofins historia visar
säkerligen formgivningens och
problemställningens traditioner sin makt. Likväl lever
varken litteraturen eller filosofin i ett
elfenbenstorn utan är nära förknippade med de
händelser, under vilkas intryck de utvecklar sig.
I nutiden ger knappast någon litterär och
filosofisk strömning oss ännu en gång ett så
tydligt exempel därpå som existentialismen, som
i dag låter tala så mycket om sig i Europa och
framför allt i Frankrike och bland vars ledande
gestalter Sartre nått mer ansenlig berömmelse.
Det är högst osannolikt, att existensfilosofins
hela komplicerade innehåll någonsin skall ingå
i allmänna medvetandet. Men det finns tecken
som tyder på att några av dess viktigaste teser
dock skall få större betydelse. Just i
övertagandet av några filosofiska slagord i
populärt bruk kan man studera en filosofis
tidshistoriska aktualitet och dess nära samband med
samtida händelser, hur mycket slagorden än må
förflacka eller förändra filosofins tankemässiga
innehåll.
Bland de slagord, som åtminstone stå i
förbindelse med en viss form av existentialism, är
kanske inget så betecknande som "att leva
farligt". I detta uttryck finns synbarligen den
erfarenhetskärna, ur vilken denna moderna
filosofiska strömning framgick. Varken
existensfilosofin eller detta slagord är ursprungligen
produkter av fransk filosofi utan slog först
igenom med större kraft i Tyskland för nästan
tjugu år sedan. Här förbands denna riktning
huvudsakligen med namnet Martin Heidegger
och hans bok "Sein und Zeit", som på sin tid
framkallade de mest intensiva debatter på alla
filosofiska seminarier. Det var säkert inte en
tillfällighet, att det våldsamma intresset för
dessa tankegångar fick större omfång i
Tyskland vid samma tid som gestaltningen av
krigs-upplevelserna började spela en stor roll inom
litteraturen genom bland andra Remarque och
Jünger. Det var heller inte en slump att de
första tecknen till den tragiska inriktningen
mot nationalsocialism samtidigt blev märkbara,
denna tendens som stod i så nära förbindelse
med kriget och krigets följder. Det var inte en
tillfällighet, emedan man inte heller kan begripa
Heideggers existentialism utan den bakgrund
som krigsupplevelsen erbjuder. Heideggers
exi-stentialistiska paroll, att bara "livet i farans
sfär" är det "sanna" och "egentliga" livet, har
uppstått under intrycket av det första
världskrigets materieldrabbningar och kan bara
förstås om man tar hänsyn till detta intryck.
Det är ingen långsökt tolkning. Den
bestyrkes tvärtom genom Heideggers egna ord.
När professorer och studenter från många
länder, framför allt från Frankrike och
Tyskland, församlats i Davos våren 1929 för att
främja det andliga samarbetet i Europa, ingrep
Heidegger inte bara i de filosofiska utan en
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
