Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
bokmarunen Carl H. Pforzheimers händer, och
när avslöjandena började 1934 insåg han dess
betydelse. Han visade det under tysthetslöfte
för Carter och Pollard men vägrade att låta
publicera det, förmodligen av medkänsla med
dfen även i många andra avseenden hårt
prövade Wise. Denne avled 1937 utan att känna
till att fällande bevis för hans skuld existerade.
Först 1944 gick Pforzheimer med på att låta
publicera brevet, och det utgavs 1945
tillsammans med en del andra brev rörande
förfal&k-ningsaffären i en begränsad faksimilupplaga,
till vilken dessutom fogades ett förord av
Pforzheimer och en inledande essay av Fannie E.
Ratchford (University of Texas Press 1945).
I det fällande brevet ifrågasätter Foreman
lämpligheten av en del smussel med upplagesiffrorna
i ett av Wise föranstaltat bibliofiltryck. I sina
temperamentsfulla anteckningar mellan raderna
i brevet framhåller Wise att de svävande
upplagesiffrorna bara är en variant av deras övriga
verksamhet: "We print ’Last Tournament’ in
1896 & want ’someone to think’ it was printed
in 1871. The moral position is exactly the
same." Tennysons "The Last Tournament" var
en av de 55 förfalskningar som avslöjades i
"An Enquiry". Med ledning av det nu
offentliggjorda materialet kommer ytterligare en del
undersökningar att göras, men sedan torde
detta förbryllande och tragiska kapitel i
biblio-filins historia vara färdigskrivet.
En ovanligt trevlig och vederhäftig handbok
för boksamlare har under kriget utkommit i
England: "Book-Collecting as a Hobby. In a
Series of Letters to Everyman" av P. H. Muir.
De flesta angl osachsiska handböcker på
området brukar syssla med att ge anvisningar om
hur main bär sig åt för att samla Caxtontryck,
Shakespeare i folio och kvarto eller Boswells
"Life of Johnson", oftast i en ton som
påminner om Falstaff Fakirs undervisning i
konsten att gräva gull. Muir sysslar på ett
vettigt sätt med problem som nybörjaren och
samlaren med begränsade resurser har att lösa,
och hans goda råd kan i allt väsentligt
till-lämpas även på svenska förhållanden. En sak
som man kanske i någon mån vill reservera sig
emot i Muirs bok är hans ofta upprepade krav
på sträng specialisering. Givetvis måste man
sätta vissa bestämda mål för sitt samlande och
tvinga sig till en viss begränsning, men drar
man gränserna alltför snävt (en enda författare
och endast han eliler allia böcker som innehåller
ordtet enhörning) löper man en allvarlig risk
att plottra bort sig och till sist stå där med en
totalt meningslös och stendöd samling. Litet
fantasi och normal ombytlighet måste även en
allvarligt sinnad boksamlare ha råd att hålla
sig med.
Norge
Norge var före kriget för de flesta svenska
boksamlare ett terra incognita i bibliofilt
hänseende. De norska boksamlarna höll sig i
förnäm avskildhet och kommunicerade endast
ytterst sparsamt med yttervärlden.
Ockupationsåren besannade för Norges vidkommande den
gamla iakttagelsen att krig och avstängning
medför ökat intresse för böcker. (Den moderna
engelska bibliofilin räknar sina anor tillbaka
till Roxburgheklubbens bildande under
kontinentalsystemets dagar.) Sitt påtagligaste
samlade uttryck har detta aktiviserade intresse fått
i serien Småskrifter for Bokvenner, som
började utgivas 1942 av N. W. Damm & Søns
förlag i Oslo och som i dag omfattar 70 häften.
Häftenas omfattning varierar mellan 16 och 80
sidor, och de utges i en begränsad upplaga,
vars storlek efter några förändringar nu
definitivt fixerats till 400 exemplar. Upplagan ökas
inte trots den ofantliga efterfrågan, och
priserna på serien klättrar stadigt i höjden. Genom
en del lyckliga omständigheter har det varit
möjligt att få över några exemplar till Sverige.
Innehållet är naturligtvis till stor del avpassat
efter norska intressen och förhållanden, men
ett stort antal allmänna betraktelser av typen
"Om å samle på bøker", "Om å kjøpe bøker",
"Om bokhyller", "Ex Libris eller ingenting",
"Berømte dagbøker" etc. sörjer för att även
en svensk läsare skall få fullt utbyte av den
trevliga serien.
Samma förlag, N. W. Damm & Søn, svarar
även för: "Boksamlere forteMer. En antologi
redigert av E. Ancher-Hänsen" (Oslo 1945).
Det är 25 norska boksamlare som i artiklar på
8—10 sidor presenterar sina samlingar.
Artiklarna, som samtliga är signerade, har försetts
med rubriker som kunde tyda på att
utgivningen förenats med några sociologiska
bi-avsikter. Det står nämligen: "Skuespilleren",
"Doktoren", "Ingeniøren", "Arkitekten",
"Advokaten" etc. Innehållet jävar dock alla så-
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
