Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Joyce är en mystiker i sitt förhållande till
mänskligheten, och där vanliga mystiker
griper till språkets renaste och skönaste ord för
att åskådliggöra känslan av förening med
gudomen, tar Joyce till allt han kommer över
för att uttrycka denna känsla av att han och
mänskligheten är ett. "De saker, som han
förefaller att förnedra, är sådana, som vi låtit falla
när vi försökt placera dem alltför högt. Om
kärlek, religion och död, sedda genom hans
verk är fula och smutsiga ting, så beror det på
att vi ständigt smutsat ner dem. Han har givit
oss en väldig vaccinering."
Kenyon Review innehåller också i sitt sista
nummer en intressant recension av Isaac
Rosenfeld, som jämför två av det senaste
årets intressantaste böcker, Christopher
Isher-woods;"Violen från Pratern" och Albert Camus’
"Främlingen". Rosenfeld anser att berättaren,
"jag", i Isherwoods roman representerar en
man, som står utanför samhället, men inte helt
och hållet. "Han uppbär visserligen tanken på
främlingskap i samhället, och han är den, som
i tysthet bedömer den omgivande världen och
drar sig undan från den. Men han är själv
splittrad och ryggar tillbaka både för att helt
acceptera den och för att helt stöta den ifrån
sig. Typiskt för hans situation i livet är hans
förhållande till filmen ’Violen från Pratern’ -—
han inser dess uselhet men arbetar i alla fall
på den.
Om man bara ser framställningen som en
bild av verkligheten, är en sådan behandling av
ett berättar jag riktigare och noggrannare än
t. ex. i Albert Camus’ ’Främlingen’.
Främlingen Mersault, som står fullständigt och
odelat likgiltig inför samhället, är mycket
mindre verklig som person än Isherwoods
’buktalardocka’. Men den verklighetsbild, som
är förbunden med Isherwoods ’jag’, har bara
giltighet på det psykologiska området, d. v. s.
den är sann när det gäller detta ’jag’ och
i samma utsträckning också sann för så stor
del av Isherwood själv, som han släppt till åt
berättaren, men håller inte streck moraliskt och
filosofiskt, efter vad vi vet om Isherwoods hela
inställning och företräder honom inte så bra
som Mersault företräder Camus."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
