Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tion har givetvis sitt intresse, men i jämförelse
med porträttet av Thomas Argiliander blir
ingen annan människa riktigt levande i boken,
och man dröjer därför helst kvar vid det
storartade parti, "Solnedgång", som fått ge boken
dess namn.
Man har en avgjord känsla att befinna sig
"innanför", när man läser Tito Colliander.
Man iakttar inte och betraktar inte utan
upplever rumsinteriörer, anletsdrag och händers
rörelser. Det är ett mycket långt avstånd mellan
denna stil och den medvetet iakttagande
realismen, som är inställd på att återge ett rums
utseende genom att låta ögonen vandra, mäta
och insamla. Men så ser man ju aldrig. Det är
ett verk, vars resultat ögonen som sinnesorgan
inte varit med’ om att skapa. Ty ögonen lever
blott som synkällor i det större blodomloppet
mellan den yttre och inre världen, och det är
dess känslopuls man så starkt blir delaktig av
i Tito Collianders bok. Efteråt blir man
överraskad av hur stark ens minnesbild är av de
olika platser, där bokens handling utspelats,
och ändå har det aldrig varit någon huvudsak
för författaren att skildra några miljöer.
"Bliv till" är en skildring av kärleken mellan
en konstnär, bokens jag, och en pianist i
Helsingfors och av mannens svartsjuka på
kvinnans förflutna. Kärleken behärskar helt
mannen, och hans målning ligger nere. Maju
däremot försummar inte en timme av sin
musikutbildning. Hans kärlek är inte lycklig, den är
en sjukdom. Efter deras möten är han
försvarslös inför sina fantasibilder av vad som skett
i Maj us förgångna. Även. då de träffas, kan ett
enda av hennes ord eller tonfall vara
tillräckligt för att skredet igen skall falla över honom,
för att han igen skall krypa hop vid det
hemliga titthålet: "Varje fråga varje svar var fyllt
av ett fördolt innehåll; och smygande, med för-
virrande avvikningar åt alla sidor försökte jag
leda dem mot ett endia mål. Någonstans där
framme var en snara redan utlagd; jag måste
finna medel att locka henne ända dit. Men
i samma stund jag drog till öglan var det jag
själv som var offret. Jag visste det men drevs
av den hetsande hettan." Majus vidare
musikutbildning i Paris skiljer dem åt. Hennes
tillblivelse i musiken sker med samma lugn och
säkerhet som en växt efter regn i solsken och
utgör bokens slut.
Man förblir i ovisshet om den
skapelseprocess som ännu skall fortgå hos bokens jag. En
antydan härom har dock författaren gjort vid
skildringen av bokens tredje huvudperson. Det
är ett fristående parti och utgörs av en dagbok,
nedskriven av ryssen Sergej, som tidigare varit
Majus älskare. 1 Paris har han en längre tid
uppträtt som sångare och dansör på
nattklubbar och varietéer. Den ständiga uppvisningen
av köttets lust framtvingar till sist en kris
i hans inre — "fick i dag en känsla av att
badvattnet inte tränger tillräckligt djupt". Efter
flera misslyckanden, uppnår han till sist frid
i sin barndoms religiösa tro — den
grekiskortodoxa kyrkoupplevelsen, Det är samma
själsprocess som Tito Colliander tidigare skildrat
i boken "Korståget", där jaget upplöses i
gemenskapen. De utdrag ur ryska kyrkofäder,
som ingår i Sergej s dagbok, är gripande med
sin vädjan att undvika känslosamhet och att
söka upptäcka hjärtats plats hos sig själv.
"Bliv till" är det starkaste verk Colliander
skrivit sedan "Förbarma dig" kom ut 1939.
Tillsammans med "Korståget", 1937, förefaller
mig dessa böcker vara de intressantaste bland
finlandssvenska romaner under de senaste tio
åren och väl värda större uppmärksamhet i
Sverige. Carl-Erik af Geijerstam
Levnadsepiloger
Bo Bergman: Epiloger. Bonniers 1946. 10: —.
Epiloger, levnadsepiloger är vad Bo Bergman
tecknat i de novellistiska och dramatiska
skisser han nyss utsänt. Naturligt nog uppehåller
sig den sjuttiosexårige diktaren med förkärlek
kring den period i vår tillvaro, då blodet flyter
tunnare i ådrorna och livskraften börjar ebba
ut. Han berättar gärna om gamla herrar i hans
älskade Stockholm som mötas på Sällskapet
eller utbyta erfarenheter vid kvällsgroggen.
Forna vänner och kamrater stöta av en
tillfällighet på varandra i vimlet, konfrontera sina
minnesbilder, göra upp sina konton,
kollationera sina uppgifter om gemensamma vänner
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
