- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
618

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

i jod och yttrium samt två nya neutroner;
om den rikligare förekommande uranisotopen
U-238, som efter vederbörlig nedbromsning kan
upptaga dessa nya neutroner, och därvid ger
en produkt, som småningom spontant övergår
i det likaledes klyvbara nya elementet
plutonium; att vid klyvningen frigörs en
energimängd, som visserligen är mindre än en
tusendel av vad uranatomen totalt innehåller men
dock räcker för Hiroshima, o. s. v. I varje land
finns dessutom tiotals personer, som ha läst
den officiella amerikanska atomrapporten och
alltså ha rätt god hum även om den
fabrikationsteknik, som man kommit fram till i U. S. A.
De övriga kunna läsa detsamma här, i Gale
Youngs eminent sakkunniga redogörelse för
Oak Ridge- och Hanfordanläggningarna, av
vilka han förestod den- senare. Det som återstår
är egentligen endast konstruktiva
utvecklings-detaljer, såsom relativa dimensionerna hos de
kylvattenskanaler, som i
Hanfordkonstruktio-nen genomsätta grafitblocket, där de
parallell-lagda och aluminiumklädda uranstängerna
ligga inkörda och stråla på varandra. Till och
med en del förbättringsförslag får man gratis,
såsom att arbeta vid högre temperatur och
ersätta kylvattnet med smält natrium. Inte ens
dimewsionsdetaljerna, detta skröpliga skydd,
äro luckfria, eftersom Storbritannien ju utan
vidare har tillgång til dem och av
spioneri-affärer att döma även Ryssland. Vad kräves
mer? Endast initiativ, pengar och en viss
tidsfrist. F. Seitz och H. Bethe anföra — utom
de nämnda länderna —• även Frankrike,
Argentina, Kina, Schweiz och Sverige som potentiella
bombfabriksgrundare. För Sverige, den minsta
av dem, beräknas den nödiga tiden till fem år
och den nödiga penninginsatsen till 200 mill.
dollars under vart och ett av dessa — i själva
verket mindre än vår beredskap gick till och
relativt sett bara en bråkdel av vad
krigskostnaderna betydde för de i kriget deltagande. Väl
uppbyggd, bär bombtillverkningen sig själv
genom biproduktionen av energi. Om Sverige
saknar initiativ, så kan man ej betvivla det hos
Ryssland. Där gå tidstippningarna isär efter
olika uppskattning av landets allmänma
industriella och vetenskapliga kapacitet, från två år
till tjugo. Fyra eller fem kommer väl även här
nära sanningen.

Fem års tidsfrist — och sedian ? — En annan
strutsbuske, den om att "varje nytt vapen föder

ett nytt skydd", smulas lika obarmhärtigt.
Speciellt vill allmänheten här gärna tänka sig
någon slags radarstrålning, som kan få
in-flygande atombombsraketer att automatiskt
brisera för tidigt, eller som ofelbart i tid kain
röja dem. Det finns inte den ringaste chans
för något sådant. Inte ens förre flygstabschefen,
general Arnold, har där något hopp att ge,
fast han förvisso dock önskar ett oerhört
utbyggt spaningsniät. Till fjärrbombsfaran
kommer sabotagerisken. Man må betänka att den
farliga uran-plutoniumlegeringen är stabil i
småkvantiteter och sinarlik tjugu andra vita
metaller; den kan insmugglas i form av
urboetter, cigarrettan dåre eliter ekopligg och bomben
sedan sammanföras och gillras var som helst
i en källare i en storstad av obetydligt skolad
personal. Slutsatsen är klar: försvarsproblemet
är överfört från det tekniska området till det
politiska. Antingen en världsorganisation nu,
eller blir nästa krig en fruktansvärd historia,
och storstaden har spelat ut sin roll — kanske
inte i den meningen att större delen av
invånarna redan under de närmaste fem åren
lämnar London och New York, men så att
dessa städer redan så snabbt upphöra fungera
som centra för administration, trafik och
krigsviktiga industrier, överhuvud allt som nationen
anser måste trängande överleva ett krig, och
därför kommer att få gräva ned på
hemlighållna och djupt bergsinspräingda ställen. En
oerhörd omläggning, och väl början till slutet
för staden även som anhopning av gemen
civilbefolkning.

Detta är det dilemma som framstår för de
mest optimistiska bland de initierade; t. ex.
Cousins skärper det ändå mer, anser
världsorganisation eller total kulturaweckling vara
alternativen. Att åter bli vildar. Det må vara
överdrift, verkligheten är svår nog.
Naturligtvis ligger det alls inget utopiskt i tanken på
en överstatlig regering med monopol på
atomforskning, fortlöpande luftinspektioni överallt
för att övervaka att ingen delstat bryter
uran-malm olaga, och regelbundet utbyte av
militära och tekniska arbetskrafter i stor stil
länderna emellan för att bereda marken för
mel-lanfolMig förståelse och överfolklig solidaritet.
Man kan t. o. m. säga att detta är den logiska
lösningen, och att den kommer att arbeta sig
fram av sig själv (om dan stora
atomsprängningen ej kommer före). Det tråkiga är bara

618

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free