Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
att en realist med hänsyn till dagens läge och
den korta fristen knappast kan våga tro att den
skall hinna bam>a sig friam innan, öppet talat,
det tredje världskriget mellan Förenta staterna
och Sovjetunionen ägt rum. Mången säger sig
hoppas det, t. ex. Langmuir, men deras tonf-all
är ej övertygande. Den fejden blir något
förskräckligt, om tio år något ännu långt
förskräckligare än i morgon, och när
världsorganisationen därefter kommer i segrarens regi
och med hans atommonopol —• vem garanterar
att icke den nya världsmakten blir ett redskap
för förtryck och lögn som så många av de
gamla?
H. G. Wells hörde till dem som för trettio
år sedan skrev en roman om atomkraftens
erövring, vilken ju redan då var väntad. Dagens
ingenjörer kan ej ännu trolla på långt när så
ledigt med föremålet i fråga som hans fantasi,
men Gale Young har utan tvivel rätt i att det
mest ironiskt verklighetsfrämmande med boken
i dag dock förefaller att vana dess titel: "Hur
världen blev fri". Ebbe Lindé
Nyktra essayer
Melker Johnsson: Ledmotiv 1939—1946.
Bonniers 1946. 6: 50.
Melker Johnsson har som inledningsessay
valt den om Lawrence, kriget och samhället.
Det är främst Lawrences eget fel att inte
undersökningen blir särskilt givande. Hela hans
kulturkritik var ju en gigantisk lynneskritik. Att
försöka samla ihop dessa desperata subjektiva
stämningar till något som kan likna ett
sammanhängande logiskt program och ännu mer
att kunna hitta någon annan utvecklingslinje
än den väl bevakade olustcirkelns är nog
omöjligt. Han talade ena stunden om livsvärmen
hos det enkla folket och den andra om massans
skönhetsfläckande andedräkt; han ville att
människorna skulle välja och sedan in i döden
lyda sina ledare, men det fanns inga ledare
som höll måttet; han ville frälsa världen genom
en fri och spontan sinnlighet, men människorna
hade förlorat förmågan att älska och hans
kvinnor är ofta strindbergska hatkvinnor. Bak-
om står hela tiden den aggressiva eremiten,
som dels älskar och dels hatar sitt eremitskap
och som med en våldsam konstnärlig kraft
försöker lyfta upp sina stämningar till en
allmängiltig tidskritik och till allmängiltiga utopier.
Men arten av den trötthet som följer efter
aggressiviteten har också en del att säga: en
sådan dikt som "Längtan" i "Last Poems" är
en eremits definitiva frostiga kvällsbön.
Som en av mellankrigstidens stora
frälsar-gestalter kommer Lawrence länge att fascinera.
Däremot vill man inte hålla med Melker
Johnsson om att socialismen skulle ha något att lära
av denna religiösa livsdyrkan. Lika litet som
man vill godkänna anmärkningen att
"Lawrences största fel som social tänkare var, att
han inte begränsade sig till vad som kunde
genomföras". Det är att göra honom orätt att
försöka betrakta honom som en social tänkare.
Melker Johnssons förnämsta egenskap som
essayist är hans förmåga att nyktert och
tålmodigt kunna referera andras tankegångar.
Ibland är det en aning svårt att få ett klart och
oförsiktigt besked om hans egna. Några av
artiklarna handlar om uppfostrans problem, en
av dem heter "Uppfostran till demokrati". Det
verkar där som om författaren i stort sett
gillade de olika strävanden som går ut på att
effektivare ställa skolan i den politiska fostrans
tjänst. "Skolan bör främja inställningar och
vanor som gör de unga till dugliga medborgare
i ett demokratiskt samhälle."
Det är förklarligt att demokratin i sin
försvarskamp mot fascismen tvingades att
mobilisera även skolan, för att mot den totala
fascistiska människan kunna ställa den totala
demokratiska. Man hade dock gärna sett att
författaren visat en mera misstänksam uppsyn i sin
redogörelse för den tendensen. Även de mest
utvecklade av samtidens demokratiska stater
vilar ju på hörnstenar av orimliga och
intoleranta krav och förbud: från värnplikten till
lösdrivarlagen. Frågan är väl inte bara hur
man genom en reformerad skola skall kunna
"förbereda den sociala anpassningen" och
"grundlägga en god samhällsanda" — utan
i lika hög grad hur man skall kunna bevara
den olydnad mot samhället som är lika
nödvändig nu som alltid. Werner Aspenström
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
