Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oktober. N:r 8
- Stig Dagerman: De röda vagnarna. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG DAGERMAN
Fortfarande besatt men invärtes lugn hade han
sedan förmånen att se kunden med benvita
fingrar krampaktigt fatta om diskens kant för
att inte falla, se fröken Lagers ansikte först bli
mörkt blått och slutligen djupt rött, höra det
gälla, allt genomträngande skriket, se direktör
Moms och bokhållar Klang komma till
undsättning och bli utkastad tre gånger i enlighet
med etikettens regler: Först direktören som
kastade ett "Svin" efter honom, sedan
bokhållaren (Usling) och fröken Lager (Buse).
Överrock, hatt och handskar följde efter någon
väntan och enligt samma arbetsfördelning. Den
flinande ringaren, som just var på väg in,
stannade och borstade av honom, trots Samsons
protester.
Definitivt utstött, ty han hade velat försvara
sej mot den onda dimensionen men alldeles
tydligt varit den underlägsne, begav han sej
nu ner till stationen. Alla skepp var brända,
och gällde det nu något var det att finna en
passande utväg ur tillvaron. Den angenämaste:
att låta sej ljuvligt kvävas under störtande
tyg-balar var dessvärre stängd, och hur beklagade
han inte nu, att han inte begagnat sej av den
medan möjligheten ännu stått öppen.
*
Det gäller att hålla allt detta som hänt honom
i minnet, nu när tåget stannar vid hans
hemstation och han kliver av det på den vårligt
gassiga perrongen, där snön just smälter och
det gnistrar grant ur vattenpussarna.
Småpojkar i gula gummistövlar jagar varann och
stänker ner en del avstigande passagerare.
Några fåglar kvittrar redan i stationsparkens
droppande träd, och visst kunde det vara ett
väder att vara glad över, om man ännu hade
några chanser till att rehabilitera sej inför det
overkligas verklighet. Men ett långt godståg
bogseras just som Helge Samson och en del
andra, som kommit med samma tåg som han,
ska till att gå över spåret in framför stations-
huset. Man får ju vänta förstås tills det har
passerat förbi. Där kommer de långa röda
vagnarna glidande, och så stannar plötsligt
tåget mittför perrongen. Alldeles stilla står det,
och de röda vagnssidorna blänker i solskenet.
En stor röd godsvagn har stannat rätt
framför Helge Samson, och när han lyfter blicken
fångas hans uppmärksamhet av några
meningslösa slingor målade i djupare rött mellan
luckans överkant och taket. Det hugger till i
skallen på honom, med ens känner han hur
intensivt det levs runt omkring honom. Himlen
är hög och rak och det droppar hörbart från
alla träd och stuprännor och vagnstak, muntra
röster pratar, och det porlar mellan syllarna,
kanske någon knopp förbereder sprängningen,
till och med de fräna lukterna av olja och
rök som silas in genom näsborrarna skvallrar
ju genom sin fuktiga skärpa om vår. Och just
i denna jublande enhet av höga friska röster
och muntert vattenporl får hans upplevelse av
de röda vagnarnas fasa ett sällsamt djup, han
märker ju hur främmande han är här bland
alla dessa omedvetna och allt detta omedvetna,
och fascinerad och skrämd av sin upplevelses
ensamhet börjar han springa längs godståget.
Han törnar nog emot en del av de väntande,
vreda rop kastas efter honom, och plötsligt
snubblar han över en tjock äldre herres käpp
och faller omkull i vätan på perrongen. Men
långtifrån att lägga märke till det fortsätter
den tjocke att pladdra med sin reskamrat,
doppskon och kryckan blänker i solen, och så
dunkar han skrattande tre gånger med
käppen i vagnssidan, liksom för att få tåget att
ge sej av. Med vidgade ögon ser Helge
Samson slagen träffa inom en brutalt formad, ond
triangel.
Och med ens, med blixtrande visshet
upptäcker han nu den enda utvägen. Man måste
förstå honom, alltid kuschad, lika mycket av
sej själv som av andra, alltid inklämd i ett hörn
även när stora ytor är tomma, ständigt tvingad
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0656.html
