Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Tage Aurell: Grindstolpe. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGE AURELL
(Ensam, Det bor visserligen en bror oppåt
Norrland och en i Amerika om han lever. Sista
brevet blev tre år gammalt till påsk.
Resa till Norrland, resa till Amerika kommer
på ett ut hädanefter. De blir där de är och han
blir där han är.)
— det är inte nog djävligt annars tänkte jag
och masade efter —
(Försöka skriva till dem. I stället för att bara
sitta och vifta med flugsmällan? Att de är
hjärtligt välkomna på begravning.)
— och där fann jag henne till slut. Men
ingen kalv. Så går vi hem! sa jag. Nöt! sa jag.
Förbannade kokräk —
(Att man ingenting vet framför sig. Han
ville veta om det bara var en gnutta tid
kvar.
Det kan ingen säga, svarade doktorn.
I höst en gång. Till vintern en gång. Eller
nästa vår? Helt till flugsmälletiden igen?)
— sa j ag. Nu går vi hem och hämtar folk
sa jag. Och det var som hon tyckte att hon
varit för tidigt ute hon också och nu skulle
hon hem och sova för rätt vad det var så skvatt
hon i väg. Jag så vitt såg rumpan och en brun
och vit fläck och hörde lite pingel. Men sen
varken hörde eller såg jag så mycket som röken
av henne mer. Hörde bara gökfan som gol —
(Det kan ta år. Berta i Kyrkbråten låg i
två år.
Väl två år.)
— få folk och gå skallgång i hällregn efter
en nyfödd kalv. Det var bara på skämt jag sa
det till henne —
(I ungdomen en sommarnatt. Hon hade
fästman redan men så blev den jålbocken stupande
full, hon hev och drog på honom en stund. Med
ens lät hon honom ligga där, ställde sig och
betraktade de andra. Nu går du med mig in,
sade hon. Ett fint ställe, överlakan som han
trasslade in sig i. En halv natt. Sen aldrig mer.
Det blev giftermål med denne fylltratten hennes
och strax därefter en unge.)
— ko eller inte ko och kalv eller inte kalv —
(Hon dog en marknadsdag minns han, sista
marknadsdagen han var åstad med häst och
hamnade hos polisen, de djävlarna trodde han
var full bara för att han kom barhuvad gatan
bortigenom med en hingst som absolut skulle
gå på två ben.)
— löpa som en dåre för ett fånigt kokräks
skull. Och jag var så våt så jag kunde vrida
vattnet ur trasorna mina. Och ho sa jag. Kossa
sa jag. Kobarna baaarna sa jag —
(Var tog hatten vägen? Den hittade varken
han eller polisen.)
— så fick jag se henne igen —
(Och barhuvad larvade han nästa kväll
hemöver. Då var de vita jalusierna ihopafästa i
Kyrkbråten och det brann ljus i både
över-och undervåningen.
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
