Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Tage Aurell: Grindstolpe. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRINDSTOLPE
I det närmsta en hel vinters arbetsförtjänst
blev han av med på den marknaden. Men grät
han för den? För Berta?
Nu har han en våt näsduk i fickan i
vardagslag. Tårarna är så pass många att han inte mer
kan klämma bort dem med fingrarna.)
— jo då hon var på hemväg. Skumpade och
sprang så belåten så hjärtans belåten nerför —
(Han står och tummar på doktorns
förseglade brev till lasarettet. Han har haft ett sånt
i nyporna en gång förr när det gällde Holger
och sanatoriet. Men pojken kom aldrig så långt,
han fick dö hemma.
I kväll skall han hålla sin egen dödsdom
opp mot ljuset och se på arket inne i kuvertet.
Man tror alltid man skall kunna läsa vad
där står.
Inte komma på en enda tanke som inte skall
haka sig fast i en avskedstanke. Hädanefter
skall alla hans funderingar halka ut och glida
med i beständigt samma ström.)
— vänta lite sa jag. Hör du inte? sa jag och
begynte gno på mitt håll igen. For och svor
så du kan aldrig tro. Det var väl själva satan
ropade jag in i skogen om jag inte skall få
denna koattan djävlar att ta reda på kalven
sin —
(Det kommer att bli långa nätter, långa
molande tysta nätter. Extra långa nätter som
Berta sagt.
Låg hon och tänkte på hur nätterna en gång
var? För det tror de väl, unga kvinnfolk, att
det skall bli en lustig resa.
Det trodde väl Emma. Och så låg han och
hon i och flåsade runt en pingsthelg en gång,
det blev Holger. Andra ungen var — ja, ändå
brådare av sig, log och vände om som
skogvaktarn skrev i annonsen.)
— men så var det som hon äntligen
förstod vad det var vi sprang efter. Hon 6åg
mycket mer vettig ut nu. Det bar in i ett moras.
Men nej. Där kom hon fram igen och gav sig
till att lunka så sakteliga —
(Sista gången Emma kom från sanatoriet
skulle hon bara vara stilla, blev det sagt. Helst
ingenting göra. Men tvättbaljan hade ju inga
egna ben att gå på, Emma var inte femti år den
aftonen hon låg framstupa över brunnslocket.
Hon trodde hon skulle leva, hon hade köpt sig
löständer som kom på posten och som han blev
tvungen att lösa ut när han var och tingade
kista.)
— vintervägen du vet —
(Ungarna blev av samma slaget, ingen av
dem är kvar. Fast envisa på sitt sätt, som mor
sin. Ät! hade han sagt till Holger en kväll, ät
den maten som står på bordet, dien duger!
Han åt inte. En annan hade väl tagit och dängt
honom’ men far hans tordes aldrig det, var för
stark. Hev honom bara utanför dörren — stå
där tills du blir hungrig! Han hade inte mer
än skjortan på sig och ute var det tie grader
kallt. Likväl blev han stående, han var blå när
han för Emmas skull fick komma in igen sen
hon gnällt i en timme ungefär. Ät gjorde han
inte då heller.)
-— nerigenom prästgårdsskogen. Mitt i vägen.
Hade det fint. Brydde sig inte stort om gräs
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
