- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
654

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - T. S. Eliot: En skalds tankar om den europeiska kulturen. Översättning av Nils Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T. S. ELIOT

Dess livstid sammanföll alltså i stort sett med
de så kallade fredsåren. Förutom under en
period när jag gjorde ett försök att
åstadkomma ett nummer i månaden, kom den ut
fyra gånger om året. Min avsikt med tidskriften
var från början att sammanföra det bästa av
allt det nya som tänktes och skrevs under denna
tid i alla de länder i Europa, som hade något
bidrag att lämna till det gemensamma bästa.
Den var givetvis i första hand avsedd för
engelsk publik, och alla utländska bidrag måste
följaktligen översättas till engelska. Tidskrifter
på två eller flera språk som samtidigt
utkommer i två eller flera länder, kan ha en
uppgift att fylla, men även de måste, i händelse de
söker bidrag från hela Europa, låta översätta
en del stycken för att kunna bli lästa av alla.
Och de kan inte ersätta tidskrifter som
utkommer i ett land enbart och riktar sig till sitt eget
lands publik. Min tidskrift var alltså av en
vanlig engelsk typ, fastän med internationell
räckvidd. Jag sökte först få reda på de bästa
författarna i olika länder, författare som var
föga eller inte alls kända utanför sitt lands
gränser, men vilkas verk förtjänade en
vidsträcktare spridning. Därefter sökte jag få
kontakt med utländska litterära tidskrifter med
någorlunda samma syfte som min egen. Jag
kan som exempel nämna Nouvelle Revue
Fran-qaise (på den tiden redigerad av JacquesRivière
och sedermera av Jean Paulhan), Neue
Rundschau, Neue Schweizischer Rundschau, Revista
del Occidente i Spanien, Il Convegno med flera
i Italien. Dessa förbindelser utvecklades mycket
tillfredsställande, och det var inte respektive
redaktörers fel att de slutligen rann ut i sanden.
Jag anser fortfarande, tjugutre år efter det jag
började och sju år efter det jag slutade, att
sådana oberoende tidskrifter, åtminstone en
i varje europeisk huvudstad, är nödvändiga för
överförandet av idéer — och för spridning av
idéer medan de ännu är nya. Redaktörerna och
om möjligt även de mera regelbundna bidrags-

givarna borde ha möjlighet att stifta personlig
bekantskap med kollegerna i andra länder,
gästa varandra och samtalsvis utbyta idéer.
I varje tidskrift måste det givetvis förekomma
mycket som bara har intresse för det egna
landet och det egna språket. Men samarbetet
skulle bli en ständig stimulans för en sådan
spridning av tankar och strömningar
nationerna emellan som befruktar och förnyar deras
litteratur. Och detta samarbete och den
personliga vänskap mellan litteraturens män som
spirade därur, skulle bringa i förgrunden
sådana litterära verk som har inte bara lokal,
utan även allmäneuropeisk betydelse.

Vart jag vill komma med att nämna en
tidskrift som har varit död i sju år är emellertid
till det faktum, att mina planer till slut slog
slint. Detta berodde främst på de andliga
gräns-spärrar som upprättades i Europa. Den
politiska och ekonomiska autarkin följdes
oundvikligen av ett slags kulturell autarki. Och denna
innebar inte endast att förbindelserna avbröts,
utan hade säkerligen även ett förlamande
inflytande på det andliga skapandet inom varje
land för sig. Frosten drabbade först våra
vänner i Italien. Och efter 1933 blev det svårare
och svårare att få några bidrag från Tyskland.
En del av våra vänner dog, andra försvann,
andra helt enkelt tystnade. En del begav sig
utomlands och fick rötterna till sin egen kultur
avskurna. En av de sista jag fann och den siste
som gick förlorad var den store kritikern och
gode europén Theodor Haecker, som dog för
några månader sedan. Och mycket av vad jag
såg av den tyska 30-talslitteraturen och av förut
för mig okända författare gav mig intrycket att
de nyare tyska skriftställarna hade mindre och
mindre att säga Europa, och av vad de sade
var mycket sådant som bara kunde förstås i
Tyskland — om eais där. Situationen i Spanien
gav ett mer förvirrat intryck, inbördeskrigets
tumultuariska händelser ,var knappast
gynnsamma för intellektuell verksamhet och pro-

654

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free