Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Carl Björkman: Mina böcker. Svenska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BJÖRKMAN
Notifikationskort om Bellmans död.
ett band Tjechov och Dostojevskis "En
drömmares dagbok". De ha strängt taget ingenting
annat gemensamt dessa böcker än att de
tillsammans ha kostat 75 kr. Det var nämligen det
arvode jag uppbar som redaktör för den av
andra latinringen vid Norrköpings Högre
Allmänna Läroverk år 1915 utgivna jultidningen
Pharao, vilken summa odelad anslogs till inköp
av böcker i Anderssons bokhandel vid
Drottninggatan och i Butgatans antikvariat.
II
Mycket i mitt bibliotek är släktarv, och som
jag själv räknar mig som en kvadratrot av
adel, präster, borgare och bönder, kan jag
glädja mig åt att en betydande del av mina
böcker har släktproveniens från skilda
samhällsklasser. Jag gläder mig också åt att det
varit borgarna som haft övertaget! Åtskilligt
av min svenska vitterhet har tillhört min
farfars farfar, sidenkramhandlaren Jacob
Björkman och stått i biblioteket ovanför hans affär
i Storkyrkobrinken i Stockholm; det minskar
inte min glädje över dessa böcker när jag
tänker på att Bellman så ofta var hans gäst och
att säkert mer än ett av dessa exemplar vilat
i hans händer. I min autografsamling finns
notifikationskortet om hans död med änkans
påskrift till Jacob Björkman och hans hustru
på kortets baksida, och till mina tidigaste barn-
domsminnen hör hur farfar berättade om hur
han tillsammans med sin lärare Carl Jonas
Ludvig Almqvist någon gång mot 1830-talets
slut sjöng serenad för Bellmans änka på en av
hennes sista födelsedagar.
Farmor, som var dotterdotter till Anders
Lidbeck, Tegnérs lärare, har haft i sin ägo
många av mina böcker med sydsvensk
proveniens ; till min femtonårsdag hade hon skänkt
mig ett utsökt saffiansband med Lidbecks
estetiska skrifter, utgivna av Peter Wieselgren och
försedda med dedikation till Lidbecks dotter,
den vittra Clara Sandström. Farmor räknade
även Nicolovius som frände; han hade en gång
kysst hennes kjortelfåll och som gåva
överlämnat "Folklifvet i Skytts härad" — också det
exemplaret hade jag redan tidigt fått. Och
morfar, som var Stråleättling och därigenom blivit
huvuddelägare i Rörstrand, hade till någon jul
lackat in ett praktexemplar av Stråles
"Rimmade tillverkningar från Rörstrand" — med
bifogade anteckningar om alla de personager,
som rimmerierna åsyftade. Men från mormors
sida kommer det mesta av det inte alltför
överväldigande fromma inslaget i mitt bibliotek.
Hon räknade släktskap med Grafström och
Franzén och härstammade från många
norrländska komministrar och prostar. En av dem
var Peter Högström, vars
Lapplandsbeskrivning (Köpenhamn och Leipzig 1748) hör till
mina fåtaliga topografiska rariteter.
Men som sagt: det är först och främst den
svenska vitterheten som min samlarkärlek har
gällt och där jag mera har strävat efter
någorlunda fullständighet i fråga om de "stora"
sakerna än efter sådana i det närmaste
in-trouvabla småting, som utgöra så många andra
samlares verkliga glädjeämnen.
Min lilla 1600-talssamling inledes med ett par
Messeniuskomedier i originalupplagor,
"Swan-huita" (1612) och "Blanckamäreta" (1614),
den förra i Per Hiertas exemplar och båda med
bevarade "Register på the Studenters namn
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
