Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Carl Björkman: Mina böcker. Svenska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BJÖRKMAN
upplagan (presentupplagan) till det i och för
sig särdeles facila priset av 5 kr. När jag kom
hem och packade upp mitt fynd, befanns
exemplaret bära Carl David af Wirséns
namnteckning och vara fullt med förstreckningar,
patetiska fråge- och utropstecken av hans hand. Det
var sålunda efter studiet av detta exemplar som
Wirsén företog sin berömda vidräkning med
den som var dum och till på köpet var född
i Värmland.
När jag kommer fram till de s. k.
10-talis-terna — om man nu skall hålla sig till de
tråkiga schematiseringarna — är det inte längre
fråga om originalupplagor som jagats för sin
sällsynthet. Men det är originalupplagor — av
Österling, Siwertz, Hellström, Hjalmar
Bergman och andra — som man en gång jagat på
bokhandelsdisken i friska och fräscha exemplar
för att så snabbt som möjligt få släcka sin
nyfikenhet i fråga om dikter eller romaner på
vilka man i spänning gått och väntat månader
i förväg. Nu linjera de hyllorna i likformiga
sviter, bundna i specialband, komponerade av
Edith Welinder, som svarat för inbindningen
också av den yngsta svenska
författargenerationen, där varje diktare fått en bandornering
som på något sätt ansetts passa vederbörandes
kynne. Jag har inte haft mycket bekymmer med
anskaffandet av dessa böcker, av vilka det
övervägande flertalet är gåvoexemplar av goda
för-fattarvänner med vilka jag av skilda
anledningar haft kontakt. Skall jag från dessa sista
decennier speciellt nämna något exemplar skulle
det väl vara det Lindorm en gång tillhöriga
korrekturexemplaret av Birger Sjöbergs
"Kvartetten som sprängdes" (1924), överflödande av
ändringar och viktiga tillägg av Birger Sjö-
bergs egen hand. Och så har jag av en av våra
mest kända yngre svenska diktare hans
korrekturexemplar av en hel diktsamling som var
färdiguppsatt och färdigbruten men vars
tryckning och utgivande han av privata skäl
stoppade i sista stund. Många manuskript och
mycken stimulerande korrespondens har också
berikat mitt bibliotek som erinran från de år
jag redigerade Nya Dagligt Allehandas
litterära bilaga — framför allt är det till Hjalmar
Gullbergs och Harry Martinsons tidigare
diktning jag på så sätt har ett stort antal
versmanuskript. Men också Erik Lindorm är rikhaltigt
representerad i min manuskriptsamling; jag
behöver knappast nämna att jag har alla hans
tryck, fr. o. m. "Bubblor från botten" (1908)
och Vanadisvarianten av "Tal till mitt hjärta"
(1912) samt ett av honom själv hopplockat
exemplar av tidningen Naggen (1913—22),
vars första bekantskap jag hade gjort under
allvarsamt relegeringshot — från den gamle
rektor Anton Hacklin vid Norrköpings Högre
Allmänna Läroverk, som kommit underfund
med att det var Naggens sedlighetsnummer
som smugglades mellan bänkarna under hans
kristendomslektioner.
Men nu gläds jag alldeles särskilt åt
inskrifter och tillskrifter i mina böcker av Erik
Lindorms hand — och av Gunnar Mascoll
Silfverstolpes. Och jag gläds åt att många av
mina böcker har stått i de två vännernas
bibliotek; några har getts mig som gåva av dem
redan under deras livstid. Ty med inga andra
har jag så ofta som med dem, i så många nätter
och så lidelsefullt, diskuterat boksamlandets
febersjukdom, och ingen har så ofta som de
vakat tillsammans med sjuklingen.
674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
