Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Gammal fin bouquet
Fredrik Vetterlund: Novelletter och
miniatyrer. Bonniers 1946. 5: 75.
Fredrik Vesterlund debuterade 1896. Hans
senaste bok, "Novelletter och miniatyrer", bär
tryckåret 1946. Ett sådant guldbröllop med
dikten hör till säl|lsyntheterna. Någon av
kontrahenterna, diktaren eller musan, har vanligtvis
brutit upp långt innan halvsekelsjubileet
infaller. Det är inte mer än rätt att skaparkraften
förblivit Fredrik Vetterlund trogen högt uppe
i åren. Han har varit en mycket trofast man,
som genom hela sitt liv och i trots av en snål
och ovillig tidsanda tjänat nyromantiken och
dess utlöpare i signaturtidevarvet. Han har
bränt sitt ljus i stillsam avskildhet.
Trofasthetens gudinna har all anledning att vira sin
murigrönskrans kring hans huvud.
Älskvärd kultur och djup livskunskap talar
ur de prosaskisser han nu lägger fram. En viss
stelbenthet smyger sig in här och var.
Replikerna är ofta torrt sikrivbordsmässiga. Några
av novelletterna är byggda på vidskepliga
föreställningar, som författaren tar gravallvarligt.
Studenten som hade tisdagen till olycksdag tror
man iinte på. Mekaniska sammanhang av detta
slag är främmande för dikten. När Vetterlund
skall konstruera upp en novell, faller han gång
på gång öller för en övertro som suger all
livskraft ur motivet. "Napoleonstatyetten" är ett
exempel därpå. — Men härmed är mina
reservationer uttömda. Det som bär upp denna bok är
några enkelt återgivna minnesbilder, och de är
alla friska i stilen, konstnärligt väl avvägda och
ej sällan så betagaode att de synes mig mera
minnesvärda än något Fredrik Vetterlund
tidigare skrivit. Det är endast få människor som
med ofördunklade ögon får betrakta sitt
förflutna liv i ett så långt perspektiv som
Vetter-lund här gör. Färgerna har klarnat genom åren,
och ljuset över tavlorna har blivit intensivare.
"Forna blå somrar" är ett prosapoem, där man
tycker sig se hur barndomsminnena från
Halland år från år förädlats och berikats som ett
dyrbart vin i en källare, tills det nått den
absoluta mognaden, den fyllighet och arom, som
livet endast sällan har tid att skapa. Av samma
höga klass är några skisser från södra Gotland,
en glimt här och där från skoltiden, från ett
möte i trettioårsåldern med några
studentkamrater. Dein vemodiga livskänsla som talar ur
dessa minnen, den tacksamhet över livet som
man förnimmer i varje rad och den ädla synen
på människorna gör att man alltid kommer att
minnas Vetterlunids bok. Dem är stor varken
till yttre format eller inre resning. Men den har,
när den är som bäst, något med
oförgänglig-heten att göra.
De starkaste numren i boken är
sammanfattade under rubriken "Sköldpaddshistorier". Det
är några små broderier kring tama
sköldpaddor, prosavariationer om man så vil på diet
motiv som Edfelt behandlat i en av sina
vackraste dikter:
Också hos ödla och tiger står själens mönster
tecknat av gåtfull hand — men tusenfalt
brännmärkta de, vilkas liv är ett tillbommat fönster:
spetälska själar i människans straffanstalt!
Trängde en strimma av ljus genom slöa hjärnor,
spreds till de tomma en vind från en osynlig strand
— stena dem skulle plötsligt kraften hos stjärnor,
strypa dem skulle skymten av renhetens hand.
Vetterlund frågar sig ångestfullt om det faller
en strimma av högre liv in i djurens mörka
instinktvärld, och han antyder en tro på någon
slags själavandring. Sköldpaddsberättelsema är
skenbart lätta i tonen och står barnsagan nära,
mem det finns ett mörkt allvar under som höjer
dem upp på den betydande diktens plan.
Olof Lagercrantz
693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
