Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
av Strindbergs musikskildringar ger flera
intressanta drag i Strindbergs inställning till
musiken, men författaren drar enligt min
mening alltför vittgående slutsatser. Musiken
får betydelse för Strindberg framför allt under
hans religiösa period. Men den ger lika litet
som religionen någon varaktig befrielse.
"Religionen tjänair hos honom till att dämpa ett
alltför häftigt temperament, musiken passar honom
bra som uttryck för kval och svårmod. Ur
religionen hämtar han styrka åt sin självkänsla.
Full av självmedvetenhet och godtycke står han
också till musiken, som dock öppnar sig helt
bara för dem, som oförbehållsamt förmår
hänge sig åt den." Man har svårt att få någonting
ur detta resonemang. I denna essay får man en
känsla av att Berendsohn ibland tar lite för
allvarligt på Strindbergs uttalanden i breven till
vännerna. Han slängde ofta omdömen omkring
sig, som han mycket väl kunde ta tillbaka när
som helst. Författaren har överhuvudtaget en
benägenhet att ta för tungt på Strindberg.
Essayn "Människokunskap" tar upp olika
exempel på hur Strindberg skildrar människor
i ett tillstånd av mycket starkt uppdrivna
känslor. Madam Flod i "Hemsöborna" är ett av
exemplen. Strindberg skildrar hennes
svartsjuka, då hon upptäcker att Carlsson uppvaktar
pigan Clara. Hon drives ut i natten av sin
svartsjuka och förföljer paret. Under jakten går hon
ner sig på isen. Denina upplevelse tar knäcken
på henne, och två dagar senare är hon död.
"Denina psykologiska skildring är utan tvivel
hela romanens innersta hjärta, en stor lidelse
skildrad med genialisk inlevelse", kommenterar
Berendsohn. Uppträdet är mycket riktigt
utomordentligt berättat, men inte är det Strindbergs
mening att med den humorfyllda och festliga
skärgårdsromanen om utbölingen Carlsson,
som gör sig till herre på gården, ge en
skildring av en åldrande kvinnas sista passion!
Det är förvånansvärt, att ingen stilistiker
gett sig i kast med Strindbergs stil. Om man
undantar Olléns och Heléns avhandlingar, som
endast berör lyriken, finns det så gott som
ingenting om Strindbergs prosastil och
dramatiska dialog. Här är ett rikt och ännu
obearbetat fält, som dessutom hör til svensk
stili-stiks viktigaste uppgifter. Berendsohn har
uppmärksammat denna brist och ger i essayn
"Inledningen till Röda Rummet" en liten utmärkt
analys av Strindbergs teknik. Han framhåller,
hur säker och skicklig Strindberg är icke bara
i detaljen utan även hur väl han förstår att
gjuta samman natur- och människoskildring
till en konstnärlig enhet.
De övriga essayerna, "Strindberg och
teatern", "Strindberg och Frankrike", har
tydligen inspirerats av Berendsohns förtrogenhet
med Strindbergs brev, och de ger flera goda
uppslag. Den sista av essayerna ägnas
Strindbergs brev. Sedan 1943 är professor
Berendsohn sysselsatt med att samla dessa brev för
en planerad utgåva. Även om den kan väntas
i en nära framtid, är man oändligt tacksam för
denna essay. Tidigare har det varit och är väl
fortfarande trots detta bidrag mycket svårt aitt
få en överblick av de flera tusen
strindbergsbreven. Det är med spänd förväntan, som man
motser utgivningen av dessa brev.
Här har kanske alltför mycket dröjts vid en
del punkter, där anmälaren icke kan instämma
med författaren. Men detta skall icke
undanskymma det faktum, att professor Berendsohn,
som genom sitt arbete är väl bevandrad i
Strindbergs liv och verk, med deninia bok givit
ett intressaint bidrag till litteraturen om
Strindberg. Det är fängslande problem, som tagits
upp, och utan tvivel kommer flera av de
uppslag, som framförts, att kunna bli fruktbärande
för utforskningen av Strindberg, denne
egenartade och komplicerade diktare, som aldrig
upphör att fängsla och engagera såna läsare.
Carl-Reinhold Smedmark
Såsom i en spegel. . .
Charles Morgan: Spegelbilder. Översättning
av Nils Holmberg. Bonniers
1946. 8: 50.
Det är inte lätt att vara essaysamling på
svenska i höst sedan Klara Johanson visat hur
nära nog oüverträffbart rikt ett stärbhus kan
vara. Detta bör noteras redan från början,
eftersom det hör med till denna anmälans
premisser. I valet mellan en talarstol i Hyde Park
och ett bokrum — om i London eller
Stockholm kan vara likgiltigt — må det vara tillåtet
att föredra det senare. Och om folktalaren
704-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
