Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Werner Aspenström: Skyddsrummet. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSRUMMET
-—- Han är där inne, jag vet det bestämt.
— Gå in och väck honom då, tyckte mannen,
jag ska sticka bort och köpa cigarretter.
Han gick, och när han kom tillbaka satt
pojken hopsjunken på fotsteget och stirrade in
i den mörka öppningen i berget. Han hade
suttit så hela tiden.
— Jag svär på att det är sant, sa han. Vi
hade sällskap hit.
— Är han där inne så är han där inne, det
är klart som korvspad.
Mannen i overallen hämtade en ficklampa
och gick in i grottan. Pojken följde på avstånd.
Grottan var tom. Pojken satte sig på en
träbänk och väntade, medan den andre med
lampan i handen fortsatte in i tunneln. Allt
suddigare hördes ropen: Hallå, är någon här?
Hallååå! En lång stund var mannen uppslukad
av tunneln, så närmade sig långt bortifrån
ljuset igen, och huttrande kiev den
overall-klädde ut i grottan.
— Fy tusan va kallt, sa han.
— Fanns ingen där inne? frågade pojken.
— Du yrar, pysen, sa mannen, det finns inte
en levande kotte i den där tunneln.
— Kanske han är ännu längre in, så långt
att han inte hört oss.
— Snack, jag har sökt igenom vareviga
springa. Mannen gick ut till bilen. Pojken
följde efter.
— Tänker ni låsa i alla fall? frågade han.
— Det är klart. Varför skulle jag låta just
den här dörren vara öppen? Förstår du inte
att din far gett sig av härifrån för länge sen?
Om han överhuvud nånsin varit här och du
inte hela tiden skämtat med mig. Du har väl
inte suttit i dörrhålet och vaktat? Som en
annan gårdvar?
— Jag har varit i närheten hela tiden, gått
på kajen, tittat på båtarna, men ...
— Då så. Då är det inget att grubbla på.
Jag håller en femtioöring på att gubben i denna
stund sitter helt lugnt vid köksbordet och
sörplar i sig kaffe. Utan en tanke på att du
fjantar kring här och hindrar en annan från
att... Nu måste jag stänga. Det är order
på det.
Han sparkade igen dörren, lyfte upp den
tunga järnbalken och krängde in den på öglan,
som var inborrad i berget. Häktade på
häng-låset, knäppte till och drog ur nyckeln. När
han såg pojkens förskrämda ansikte skrattade
han medlidsamt.
— Kära lilla pysen då, sa han, förstår du
inte att jag är så säker på min sak att jag
skulle kunna slänga den här nyckeln i vattnet.
I samma stund gjorde han en svepande rörelse
med armen, som om han kastade nyckeln över
kajen.
Därefter kröp han in i bilen och körde sin väg.
2 BLM 1946 ix
737
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
