Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Ebbe Linde: Drömstilen hos Strindberg och Kafka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMSTILEN HOS STRINDBERG OCII KAFKA
lektualistisk förflackning att följdriktigt ligga
just i förnyad anknytning till drömmen. Genom
beröringen med denna urmoder skall dikten
som Antaios återvinna sinad styrka. Minst två
tredjedelar av Franz Kafkas produktion
(romanerna och många skisser) skvallrar om detta
program.
Nu var han ju ej den förste, som kastade
loss från realismen. Det hade redan sekelslutets
symbolister gjort. Och den störste av dem,
Strindberg, hade, vid sidan av musiken, öppet
tagit drömmen som sin nya modell. Det skedde
år 1902 med "Indras dotter", som genom
undertiteln "Ett drömspel" signalerade vad det
var fråga om. Skedde också detta under
inflytande av psykoanalytiska premisser? Det
är osäkert, kanske osannolikt. Freuds "Die
Traumdeutung" hade utkommit endast två år
tidigare. I Sverige var den fullständigt okänd
utanför de konservativa fackkretsarna, som
stodo helt avvisande. Det skulle dröja ännu
åtta år innan Jaederholm och Bjerre först
omnämnde det epokgörande arbetet i svenskt
tryck. Men på kontinenten blev det redan från
början mera uppmärksammat, och dess
inflytande växte lavinartat under de närmaste åren.
Helt omöjligt är det visst icke, att någon notis
om dess grundtes kunnat nå Strindberg redan
före 1902, och kunnat haft ett finger med
i uppkomsten av idén till "Ett drömspel".
Många mycket viktiga trådar i den andliga
samtidsväven äro så tunna, att de aldrig låta
sig urskiljas. Tydligare är givetvis att
drömtekniken i "Ett drömspel" har rottrådar i
fugatekniken i "Till Damaskus I" och i den övriga
internationella 1890-talssymbolismen. Liksom
i Blavatsky och Swedenborg. Såtillvida är den
syster, ej dotter, till psykoanalysen. Ty sådana
rötter har nog "Die Traumdeutung" också. Om
inte den konstnärliga symbolens lagar varit så
hängivet diskuterade av sekelslutets estetiska
teoretiker, hade Freud måhända aldrig fått
idén att tolka även drömbilderna som sym-
boler. Hans styrka som genial vetenskapsman
var alltid konjekturerna från ett område till
analoga företeelser på ett helt annat.
Vi lämna sålunda frågan öppen, om den
samtida psykologiska diskussionen kring
problemet dröm—dikt hade någon aktualitet för
Strindberg, när han grep efter sin nya
drömstil. Men hade den det tio år senare för Kafka?
Det är ej möjligt annat. Han var, om jag ej tar
miste, äldre broder till den i Prag och Wien
utbildade, omsider mycket framstående
gestalt-och djurpsykologen Gustav Kafka, sedermera
verksam i München, Dresden och U. S. A.
I varje fall var han en nära släkting till denne.
Mycket vittnar om hans förtrogenhet med den
tre år yngre Gustavs göranden och låtanden,
ja, man frestas säga om hans direkt närgångna
intresse. En hel rad av hans korta berättelser
verka direkt inspirerade av Gustav Kafkas
djurpsykologiska experiment och
spekulationer, för att icke säga såsom karikatyrer på
dem. Tänk t. ex. på den människovordna apan,
som håller en lärd vetenskaplig föreläsning om
sitt apförflutna! Eller på den skalbaggsvordne
Gregor, vars reaktioner intill döden noteras
lika torrt och sakligt som i ett djurpsykologiskt
protokoll. Eller på "Die Denkwürdigkeiten
eines Hundes", med sina filosoferande vovvar
av högre och lägre existensgrad. Den senare
framstår rentav som ett mycket utstuderat
persiflage, om man erinrar sig att den
mångsidigt ambitiöse Gustav redan som
privatdocent började redigera en serie filosofiska
klassiker, där ett av de första numren just
var Xenofons "Die Denkwürdigkeiten des
Sokrates"’, och att han kunnat smickra
familjens fåfänga genom ett ganska uppmärksammat
akademiskt specimen med titeln "Versuch einer
kritischen Darstellung der neueren
Anschau-ungen über das Ich-problem" — ett onekligen
spekulativt och mycket luftigt verk, ej helt
ovärdigt broder Franz’ celebra lufthundar.
Sedan är det en annan sak att denne varken
761
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
