Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Ebbe Linde: Drömstilen hos Strindberg och Kafka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBE LINDE
ville eller kunde låta bli att i sina
obehagligheter och groteska vrångbilder ingjuta mycket
av sitt eget grubbel och sin famlande livsångest
— nog mycket för att persiflaget skulle bli stor
dikt. Att ett spänningsförhållande har bestått
är dock tydligt, men också en gemensam
gräl-och diskussionsbasis. Wien var psykoanalysens
födelseort, Freuds och Adlers stad, och här var
den redan nu ett diskussionsämne för de flesta
andra. I denna stad, i denna tid, och i en så
intellektuellt vaken miljö (även en tredje
författande broder ingick i kretsen) är det
otänkbart att analysens alla konsekvenser icke skulle
ha grundligt ventilerats. Det är känt att Gustav
Kafka, såsom en ortodox akademiker ägnade
och anstod, länge intog skarpt avvisande
hållning till psykoanalysen och dess
"självmotsägande" begrepp om ett omedvetet själsliv.
Ligger det ej nära till hands att antaga, att
hans vederdeloman diktaren även i dessa
kontroverser tog lika skarpt motsatt
ståndpunkt? Både för sin dikteriska antiakademism
och för protestens skull? Ty nog tycker man
sig bakom hans djursjälsgrotesker spåra rätt
tydligt vad som kallats ett Ruben- eller
Nured-dinkomplex — avund och hämndlystnad mot
den yngre lyckosammare konkurrenten,
släktens skinande lärdomsljus, givetvis korsat med
hemlig beundran och fixering i den judiska
familjesamhörighetens heta tecken. Och månne
det ej är den negativa sidan av detta komplex,
som kommer till uttryck i hans känsla av
ute-stängdhet, av brist på gemenskap, och i de
starka skuldkänslor, som med besatthetens
monomani ropa ur hans diktning? Nåväl,
detta är tills vidare blott en hypotes och i detta
sammanhang en utvikning.
Låt oss nu se vad omkopplingen från
verklighetsdikt till drömdikt innebär hos
Strindberg och Kafka. Där finner man en
fundamental skillnad. Hos Strindberg rör det sig
främst om att avkasta tidens och rummets
fjättrar och uppsäga kravet på diskursivt
händelseförlopp. Officeren kommer in, ung och
förväntansfull, med blomsterbukett i handen,
väntande sin Victoria. Om en stund kommer
han in och ropar hennes namn igen, men nu är
han gammal, och buketten vissen. Nyss satt
rosettfönstret i en rättegångssal, nu sitter det
med ens i en kyrka. Förut frånvarande
personer äro plötsligt närvarande och fälla
repliker i den pågående dialogen; man vet inte hur
de kommit in, eller varifrån. Men tvärs genom
dessa förändringar, och just tack vare dem,
fortskrider demonstrationen av Strindbergs
tankegång, segrande och logisk. "Förvirringen"
ligger i bildernas anordning, för övrigt är allt
fast, planmässigt, färgrikt och plastiskt, så att
säga uttalat och effektivt, på ett sätt som
drömmen just aldrig blir. Likartat hos Strindbergs
i grunden ganska fåtaliga efterföljare på denna
linje. Av dem har Kafka haft åtminstone en
alldeles inpå sig, Gustav Meyrink, liksom han
jude från Prag, och upphovsman till
fantastiska romaner i drömstil av antydd art. Mången
torde ännu minnas "Der Golem", som blev en
sin tids best-seller.
Helt annorlunda hos Kafka själv. Det
språngvisa, logiskt osammanhängande hos
drömbilderna, vilket just är det som Strindberg
använder sig av, är här utplånat och ersatt av ett
konstruerat sammanhang, med logiska
konnek-tioner, så pratsjukt och omständligt motiverade
som någonsin hos själve Thomas Mann. Trots
det är drömkaraktären omisskännlig. Vad
ligger den i? Det är vid första påseende svårare
att säga. Vid närmare eftertanke svarar man:
i summan av tusen smådrag. I allts vaghet
och obestämdhet för det första — så skilda
från Strindbergs konkreta syner, men så typiska
för drömmen. En åtgärd, som det berättas om,
kan vara denna åtgärd, men den kan också
vara något helt annat, det är för övrigt inte
ens säkert att åtgärden är vidtagen. Bakom det
762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
