Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Odysseus’ vardag i Dublin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
ODYSSEUS’ VARDAG
I DUBLIN
I sin utmärkta bok om Joyce har Harry
Levin ett kapitel, betitlat "The Two Keys",
alltså de två nycklarna, alluderande på det
firmamärke med vilket huvudfiguren i
"Ulysses", annonsagenten Leopold Bloom, så fyndigt
tänker förse en annons som han har fått i
uppdrag att placera för firman Alexander J. Keyes’
räkning. Dessa båda korslagda nycklar har
inte hamnat i "Ulysses" av någon slump. Ty
de hänsyftar, som Levin påpekar, dels på Sankt
Peters symbol, dels på ön Mans vapen (något
som gör att de även blir symbol för mänsklig
isolering). Men de tjänar slutligen som
symboler också för de båda varandra korsande
mönster som ligger bakom "Ulysses", kartan
och myten. Det vill säga den naturalistiska
värld som är lokaliserad till Dublin och den
episka symbolism som har sina rötter i
"Odys-sén".
Detta må tjäna som ett exempel på de
dubbelmeningar och anspelningar av vilka
"Ulysses" vimlar och som gör att om svenskar
(och skandinaver) numera inte behöver ha
djupgående kunskaper i engelska för att få ett
tämligen riktigt begrepp om boken — eftersom
den nu föreligger i en synnerligen omsorgsfull
översättning av Th. Warburton -—- det därför
inte är sagt att de alltid kommer att till fullo
förstå denna bok. Själv tillhör jag dem som
James Joyce: Odysseus. Översättning av Th.
Warburton. Panache-serien. Bonniers 1946. 15: —.
inte kan göra anspråk på att ha uppfattat
bokens innehåll annat än i grova drag. Men
då jag samtidigt tycker mig ha fått stor
behållning av den kan jag inte låta bli att hysa den
tron att det strängt taget inte är så nödvändigt
att ha förstått den helt för att få något
väsentligt ut ur den.
De fina nyanserna i lokalfärgen kan vi inte
uppfatta om vi inte har varit i Dublin, och för
att rätt uppskatta de allra finaste skiftningarna
borde vi till och med ha varit där i juni 1904.
Likaså vore det naturligtvis önskvärt att vi
hade alla detaljerna i Joyces älsklingsbok,
"Odyssén", presenta i minnet. Men det är ju
ytterst sällan som en läsare kan göra en
diktares samvetsgranna miljöskildring full
rättvisa. Vad åter "Odyssén" beträffar så är de
trådar som löper mellan detta verk och Joyces
"Ulysses" — såsom Levin har påpekat
—-i själva verket parallella och råkas aldrig.
Skiljaktigheterna är långt större än likheterna
även i sådana episoder som kan sägas
motsvara varandra. Det homeriska mönstret har, för
läsarna, närmast en kikares uppgift: att låta det
längst bort vid tidshorisonten belägna komma
nära inpå oss för att vi ska förnimma det
mänskligas kontinuitet genom tiderna. För författaren
har detta mönster däremot blivit ett slags
ramverk som håller ihop det ofantliga materialet,
vilket utan en stödkonstruktion skulle ha
kunnat falla sönder i ett kaos av byggnadsstenar.
766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
