- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
767

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Odysseus’ vardag i Dublin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ODYSSEUS’ VARDAG I DUBLIN

Värre än våra eventuella svårigheter med
myten och kartan är emellertid att vi, eller
ganska många av oss, saknar Joyces speciella
utbildning, hans skolning hos jesuiterna, hans
skolastiska bildning, och att därför för många
läsare liksom för författaren till denna uppsats
den kulturhistoriska och filosofiska
bakgrunden till "Ulysses" inte alls får den tydlighet
som den borde få. Men trots detta tror jag att
en lekman kan uppfatta det mänskligt
väsentliga i "Ulysses" liksom den grundlighet med
vilken Jovce gör sina undersökningar av
människans natur och villkor.

Stuart Gilbert har skrivit en ytterst
detaljerad kommentar till "Ulysses", auktoriserad
av Joyce. Han har redogjort för symboler
och hänsyftningar, förklarat de invecklade
mönstren, påvisat parallellerna med "Odyssén",
framhållit de tekniska finesserna, den oerhörda
konstfullheten etc. etc. Och mot denna
kommentar torde det rent sakligt inte finnas mycket
att invända. Gärna för mig må man också
nedlägga ospard möda på att påpeka att varje
avsnitt i "Ulysses" motsvarar ett visst organ
i människokroppen likaväl som en viss
konstart eller en viss vetenskap, och att dessutom
varje avsnitt har en speciell så att säga
ledsymbol, går i en bestämd färgton och äger en
egen stilistisk teknik. Men jag föredrar att läsa
"Ulysses" utan att ha allt detta ständigt i
minnet, ja rentav att vid läsningen försöka att
glömma bort det. (För övrigt har Joyce i en
riktig konstnärlig instinkt vid publiceringen
själv strukit de ursprungliga kapitelrubriker
som alluderade på "Odyssén".)

Utan tvekan är "Ulysses" ett fullkomligt
unikt verk. Unikt redan genom sin invecklade
symbolik och teknik och genom sin
detaljrikedom. Men unikt också på många andra och
kanske intressantare sätt. De arbeten som det
— genom sin besynnerlighet och den stora

plats det ger åt naturalia — närmast skulle
kunna påminna om vore väl en Rabelais’
"Gargantua" och "Pantagruel", om dessa
böcker hade varit komponerade med en Dantes
strängt genomförda symbolik. Som ofta har
påpekats är det framför allt föreningen av
naturalism och symbolism som rent stilmässigt
är det mest karakteristiska för "Ulysses", vilken
ur den synpunkten också kunde sägas vara ett
slags kombination av Flauberts "L’éducation
sentimentale" och hans "La tentation de
Saint-Antoine". Joyces författarexistens påminner
för övrigt en del om Flauberts: de är båda
besatta av en ofantlig ärelystnad, de arbetar
i åratal på sina stora verk och de korrigerar
dem otroligt (bara på en sida i "Ulysses",
väld på måfå, har Joyce gjort sextiofem
ändringar i korrekturet). De är dessutom ett slags
konstens eremiter, röner nästan bara
motgångar och är skapare av en ny romantyp. Om
Flaubert kan sägas vara far till den
naturalistiska romanen, så är "Ulysses" den bok från
vilken nästan alla modernistiska strömningar
i viss mån kan sägas utgå.

Ty på samma gång som "Ulysses" är unik
innehåller den uppslag i alla möjliga
riktningar, mer eller mindre fullföljda av
modernisterna. En frösamling. Det räcker med att
påpeka att det i "Ulysses" finns: dels en sexuell
naturalism som har bildat skola, dels en
själlöshetens och den banala replikföringens
naturalism som går igen hos de "hårdkokta", dels en
intellektualism som — också via Eliot — har
grenat ut sig inom modern poesi och prosa,
dels en historiskt-litterär associationslust som
återfinnes i så många senare verk, dels en
filmatisk montageteknik, flitigt efterbildad, dels
en psykoanalytiskt orienterad symbolik som
slagit igenom och dels en inre monolog,
förebilden för otaliga inre monologer. För att inte
tala om själva den pessimistiska
"sent-på-jorden"-stämningen, den desperata grimasen,
galghumorn, den genomfört ironiska attityden,

767

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free