Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Odysseus’ vardag i Dublin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
känslan av det oerhörda avståndet till en äldre
tids patetiska, naiva eller omisstänksamma
fraseologi. Eller sådana stilistiska nyheter som
meningar, konstruerade i stil med sättet att
tala eller tänka i stället för i enlighet med
sättet att skriva. Eller sådant som det
konsekventa slopandet av orienterande
förklaringar, för att inte nämna själva frånvaron
av egentligt händelseförlopp.
Dessutom erbjuder "Ulysses" en mycket
fullständig parallell till det samtida, moderna
måleriet: den ger prov på "ny saklighet", abstrakt
konst, surrealism och kubism (Joyces "esprit
de géométrie"). Och vilken likhet har inte ett
verk som "Ulysses" med den moderna
musiken: hur atonal och full av dissonanser är inte
denna bok, och hur lite "melodiös" är den
inte! Hur många gånger måste man inte "höra
om den" för att förstå den och upptäcka dess
skönheter!
Allt detta och mera därtill är vad som, mera
utifrån sett, är det nya eller praktiskt taget nya
hos "Ulysses". Det mer eller mindre
skolbildande.
Men man behöver inte vara romanförfattare
eller ha lust att bli det för att fängslas av
"Ulysses". För övrigt är fängslas inte rätta
ordet, för denna bok ömsevis stimulerar och
tröttar. Den är inte på minsta vis lättläst och
knappast heller i någon som helst vanlig
mening spännande. Och ändå ...
Det är ett vanligt fenomen även hos litterärt
intresserade personer att de med åren får allt
mindre intresse till övers för romaner.
Varför? Naturligtvis därför att romanerna så ofta
verkar overkliga, inte innehåller tillräckligt
med väsentliga erfarenheter, inte ger nog
utblick, inblick, överblick. Å andra sidan hör
man ofta folk klaga över "romanens förfall":
det skrivs inga stora och riktiga romaner
längre i stil med "Krig och fred" eller
"Fåfängans marknad". Emellertid är det som man
klagar på ofta helt enkelt de moderna roma-
nernas brist på handling, på dramatik eller
rentav på melodramatik. Det är det i primitiv
mening spännande och underhållande som man
saknar. Men ur synpunkten att ge kunskap om
livet i konstnärlig form — och denna synpunkt
förblir den väsentligaste — är det likgiltigt om
en roman har en intrig eller inte, är dramatisk
eller inte. Det är inte därför att Dostojevskij
är i vanlig mening så otroligt spännande som
hans romaner är så imponerande, så rika, så
djupa. Man skulle tvärtom kunna säga att de
är geniala trots sina dramatiskt tillspetsade
intriger.
För övrigt är det en av livets små ironier att
samtidigt med förebråelserna mot den moderna
tiden för dess oförmåga att skapa stora verk,
gjorda med omsorg och fyllda av ett rikt
innehåll, uppträder romanförfattare som Proust,
Joyce och Kafka, vilka samtliga i högre grad
än en Balzac, Thackeray eller Dickens fordrar
ett omsorgsfullt studium för att förstås, kräver
en aktivitet hos läsaren som kunde föra tanken
till den allvarliga uppmärksamhet med vilken
"Den gudomliga komedien", "Hamlet", "Don
Quijote" eller "Gullivers resor" kan göra
anspråk på att bli lästa.
Att vår tids stora litteratur stundom har en
tendens att bli för lärd är, i mitt tycke, att
beklaga. Men att den kan gå till
undersökningen av mänskliga problem och förhållanden
med nästan vetenskaplig noggrannhet, att den
ur den synpunkten blir ett studium och fordrar
ansträngning och reflexion av läsaren, det kan
endast ur en mera frivol synpunkt beklagas.
Ytterligheterna berör varandra. Aldrig har
författandet av underhållningslitteratur (med
eller utan "litterär" kulör) tagit så industriella
proportioner som i vår tid. Samtidigt tycks det
egenartade bli ännu mera egenartat, det
svårtillgängliga ännu mera svårtillgängligt. Och
vad som än har försvunnit, de originella och
imponerande personligheterna förefaller inte att
ha gjort det.
768
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
