Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
färgen. Kobbarnas färg är grå liksom hela
landet har vadmalens bottenfärg, och mot
denna bakgrund springer färgvisionen fram.
Detta skönhetens "förvandlingsmirakel", som
Ruin kallar det, anser han vara utmärkande
för Mörnes diktning.
Under de sista tjugu åren av sitt liv
utvecklade Mörne helt nya sidor i sin lyrik. Allt
oväsentligt faller bort och det centrallyriska
draget dominerar. Samtidigt knappar Mörne
in på de poetiska uttrycksmedlen, hans stil blir
sträng och exakt och bärs upp av en tankens
renhet, såsom i "Ett dagboksblad":
Säg varför skall den i sin ensamhet gåi
som bland berg på den döda månen
dock drömma ännu om en lyckovår,
sol, lärksång och blom på slånen?
Vi nödgas ett stackars dödsdömt stoft
emot sin förvandling spjärna
och önska sig än en sommars doft
och ännu en höstnatts stjärna?
Vi vägrar ett hjärta på trots att tro
att begravet är begravet?
Vi går ej en nattgammal dyning till ro
i det djupa barmhärtiga havet?
Man är särskilt glad för det kapitel, "Den
svarta stjärnans sångare", som skildrar denna
sista period av Mörnes lyriska författarskap.
De dikter som Ruin drar fram har en
betagande skönhet, och blott någon enstaka gång
får en parafras ersätta hans djupgående och
sammanbindande analys.
Genom hela sin bok har Ruin känt sig fram
till sambandet mellan symbolerna och diktaren.
Den sista bilden han ger av Mörne är satt
i samband med dikten "Fyrvaktaren":
Mörnes väg har fört honom allt längre bort från
människornas vägar. Han går i sin ensamhet, och
själva detta upp och ned, från tornets höjd ned i
djupa valvet och åter upp till den brinnande lyktan,
är hans själs egen värld, den vertikala linjens, djupt
i djupet, högt i höjden, inte bredd, men intensitet,
föga mottagande utifrån, men ett utgivande inifrån.
Carl-Erik af Geijerstam
Nic. Blædels testamente
Nic. Blædel : Brott och dumhet. Hitlerkrigets
förspel i europeisk storpolitik. Med förord
av Erik Seidenfaden. Översättning
från det danska originalet av
Göran Salander. Norstedts
1946. 25:—.
Berlingske Tidendes frejdade
utrikesredaktör Nic. Blædel avled den 1 dec. 1943 i det
tyskockuperade Köpenhamn, och han fick
således inte uppleva den befrielsens dag, som
han hade speciella skäl att längta efter. Den
9 april hade nämligen tyskarna ryckt pennan
ur hans hand och drivit bort honom från
publicistiken. Det hette sen att han skrev sin
tidnings historia, men i själva verket sysslade
han med det stora verk som nu föreligger i en
f. ö. mycket god svensk översättning. Blædel
var, som det postumt utgivna verkets redaktör
— Erik Seidenfaden — utvecklar i förordet,
till den grad absorberad av samtidens stora
drama, att ett sysslande med neutrala ämnen
helt enkelt låg utanför hans förmåga.
Blædels utmotande ur publicistiken
genomfördes emellertid i två etapper. Hans ställning
i Berlingske skakades i grund redan på hösten
1938 med anledning av en uppgift om den
tyska terrorn i sudetområdet, som Blædel hade
fogat in i en ledande artikel. Uppgiften
härrörde ur en engelsk källa och var säkert
riktig — men tyske Köpenhamns-ministern gjorde
en démarche, och Blædel fick semester på
obestämd tid. Episoden har tidigare berättats för
svensk allmänhet, men mindre kända är säkert
de presskommentarer, med vilka den
beledsagades och som Seidenfaden nu återger.
Berlingske Tidendes avståndstagande från Blædels
uttalande är i och för sig intressant, men en
verklig godbit är Politikens kommentar till
händelsen: där bestrids kategoriskt "ryktet", att
Blædel temporärt skulle ha fått lämna sin post
under tysk påtryckning, och det förnekas att
den danska pressen överhuvud taget utsätts
för tyskt tryck; intermezzot sägs härflyta ur
"en felaktigt anlagd utrikespolitisk linje", och
Blædel betecknas som en begåvad skribent av
lyrisk-dramatisk läggning som inte förstod sig
på utrikespolitik.
Det verkar så förunderligt välbekant: även
i vårt land uppstämdes särskilt under kriget
dessa kryperiets röster, vilkas själva klangfärg
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
