Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
engelska författare — de blev katoliker. En
del föredrog att bli aktiva antifascister och
drog över kanalen för att erbjuda sina tjänster.
Men Waugh och några till gick till Rom ... Är
det omedveten eller medveten självironi när
Waugh i sin nya bok, skriven för tre år sedan,
om en av huvudpersonerna säger att han
förläst sig på Maritain?
"En förlorad värld" är så olik det mesta
Waugh hittills skrivit som man gärna kan
begära. Till en del kan det ha berott på
omvändelsen från protestantism till katolicism,
men man dömer nog inte alldeles galet om
man ger kriget största delen av skulden till
Evelyn Waughs nyorientering. Det har inte
den här gången intresserat honom att skriva
en verserad samhällssatir — han har siktat
mera avgrundslika djup — och även uppnått
dem. Satiren finns även här, men den ligger
på ett annat plan, har en helt annan funktion
än i hans tidigare böcker.
Nyckeln till "En förlorad värld" hittar man,
om man så vill, i en artikel i Life i april 1946.
Waugh säger där bl. a.: "Jag är mycket
upptagen av det stilistiska, och jag försöker att
visa människan i hennes helhet, och det
betyder för mig en enda sak: människan i hennes
förhållande till Gud." Därmed har man fått en
ledning till genomforskandet av den makabra
gengångarvärld Waugh i sin nya bok målar
upp. "En förlorad värld" är på ett sätt en
religiös problemroman, men dess verkningar
sträcker sig längre än till ett fastnitande av
"eviga sanningar" och ett tummande på
rosenkransen. Människorna i "En förlorad värld"
är besatta; antingen av sin religion eller sin
brist på religion. Bokens huvudperson,
konstnären och inkallade kaptenen Charles Ryder,
blir beordrad till en ny förläggningsplats mitt
under blitzen. Han vet inget bestämt om den
nattliga resans mål, men när förläggningen
siktas upptäcker han att det är samma gamla
engelska herresäte som en gång såg ett
genomgripande drama utspelas och vari han själv
spelade en betydelsefull roll. Medan slottet görs
berett att ta emot soldaterna försjunker Charles
Ryder i tankar, och inom honom rekapituleras
hela det invecklade spelet, som uppfördes för
tjugu år sedan.
Det är Oxford och ny termin. Charles Ryder,
nitton år, gör sina första lärospån vid universi-
tetet. Fylld av goda föresatser kommer han dit
för att fullfölja och vidareutveckla en tradition
i släkten — vinna en bildningsgrad. Han gör
snart bekantskap med Sebastian Flyte, en
bekantskap som helt och hållet kommer att
bestämma hans liv. Sebastian är redan en
smula degenererad och sätter en ära i att
vara det. Det lilla frö till begynnande
alkoholism som redan gror inom honom
underhåller han ömt och kärleksfullt och utnyttjar
varje tillfälle att berusa sig. Utvecklingen
rullar lavinartat; efter ett besök i en bordell
dräller han redlös omkring i en bil
tillsammans med Charles och ett par prostituerade.
Polis, rektorsförhör, släktförbannelser och som
lök på laxen relegering från universitetet. Hans
livsnederlag är redan ett faktum. Nu kan inga
leksaksbjörnar hjälpa honom längre; han
klänger sig fast vid vänskapen med Charles,
men snart glider de ifrån varandra. Sebastians
outplånliga tungsinne sammanhänger med den
press familjen, speciellt modern, alltid utövat
på honom. Hans alkoholism är en protest — en
protest mot det evinnerliga religionstjatet, den
förgiftade och förljugna atmosfären i hemmet.
Han flyr in i sitt nederlag, stänger alla sinnen
som riktar honom mot verkligheten och flyr
England, flyr familj och umgänge, flyr sitt
förflutna liv och kastar sig in i ett
meningslöst, personlighetsupplösande globetrotterliv i
Afrika.
Men det är inte bara för Sebastian som det
går åt skogen. Fadern, som för många år sedan
av enahanda orsaker som Sebastian slagit sig
ned i Florens och tagit en älskarinna, håller
också på att sprängas. Han har tagit sin
lordtitel med sig till Italien och lever ett luxuöst
liv, spännande men innehållslöst. Med illa dold
skadeglädje mottar han rapporter om familjens
hastiga sönderfall. När han till slut är för
gammal och för orkeslös att längre känna
någon skadeglädje, återvänder han till sitt
gods i England och dör i familjekretsen.
I tjugufem år har han hädat och hånat allt
vad religion heter, men i dödsögonblicket får
han en präst till sig, får absolution, gör
korstecknet och lämnar denna värld på gott och
ont. Lady Teresa hade långt tidigare skilts
från detta liv, som bara gett henne besvikelser.
I händelsernas centrum befinner sig hela
tiden Charles Ryder — antingen han sitter
i Centralamerika och målar djungel eller i Eng-
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
