Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
himlar. Så fort han lyckas köpa en ricksha
mister han den. Han är emellertid själv inte
helt utan skuld till sina motgångar, han
presenteras för oss visst inte som ett oskyldigt
offer för tillvarons vinterkyla. Hans mest
uppenbara misstag är hans försök att jaga ensam, han
känner till en början ingen samhörighet med
sina yrkesbröder och uppträder själv ganska
kallt beräknande, i synnerhet då mot hustrun,
Tigerflickan kallad. Hans nederlag framställs
därför inte som helt oberättigat, han drivs
i liten skala av samma fanatiska och
osolidariska förvärvsbegär som hans förtryckare.
Först i sin egen förtvivlan börjar han få
intresse och förståelse för sina kamrater. Han
kan äntligen identifiera sig med sin klass, men
det är att märka att det endast är en
identifikation på det negativa planet. Han förenas med
den i dess hopplöshet och övergivenhet, i dess
laster och behov av bedövning. Romanens
slutvinjett med den Glada Pojken som flyr
tillsammans med sin älskade övertygar inte, det
är en frihetsmanöver som är meningslös i
det brutala sammanhang vi dessförinnan lärt
känna.
Naturligtvis har romanen också rent
estetiska egenskaper som fängslar. Det kan inte
hjälpas att redan den främmande och
kontrastrika miljön har ett särskilt
underhållningsvärde, en miljö där det grymma och pittoreska,
upphöjda och övergivna, vidskepliga och
rationalistiskt frigjorda bor sida vid sida. Det är
således en roman som lika effektivt och
realistiskt som någon av våra bästa västerländska
proletärskildringar förmår återge det trista,
omänskliga och orättvisa, men som samtidigt
över sig har en aura av österländsk
underdånighet, fromhet och skeptisk vishet. Det gör
den på ett sätt motsägelsefull och förvirrande,
men också fyllig och nyansrik.
Boken innehåller vackra, överlägset
återhållna lyriska partier. Miljön eller naturen är
inte bara en mer eller mindre skickligt
återgiven bakgrund eller ett föremål för
handlingar eller hat, den korresponderar med
sinnesstämningarna eller blir ett med dem.
Man kan på måfå öppna boken och välja;
skildringen av vandringen med de tre
kamelerna; beskrivningen av hettan och ovädret
i det adertonde kapitlet; eller snöakvarellen
med den övergivna pojken på bron: "Världen
omkring honom var redan död; intet ljud ut-
gick från dess död, och ingenstans kunde ens
den minsta rörelse förnimmas. De gråvita
snöflingorna hade funnit sin tid och sitt tillfälle,
och i en orolig förvirring som likväl var lätt
och snabb tumlade de oavbrutet ner, som om
de ville begrava jorden djupt i en vit grav
innan någon visste att den hade förgåtts."
S. I. Hsiunc lär tidigare ha varit teaterchef
och dramatisk författare. Det finns anledning
tro att hans sinne för situationsarrangemang,
utåtvänd rörlighet och bjärta miljöer kommer
bättre till sin rätt i ett teaterstycke än i en
roman med episka ambitioner. Någon gång är
replikerna alltför tydligt anekdotiskt
tillrättalagda, och inte sällan använder han sig av rent
sceniska överraskningseffekter: så exempelvis
i skildringen av bröllopet, när bruden tar av
sig sidendoket och avslöjar sig vara en annan
än brudgummen och gästerna väntat.
Personskildringen är på samma sätt sceniskt
stiliserad. De olika figurerna får i regel helt enkelt
representera var och en ett bestämt avgränsat
temperament eller karaktärsdrag. Berättelsen
kan nog därför sägas vara underhållande och
kanske till och med färgstark, men verkar ändå
på något sätt mekanisk, en skicklig, nyckfullt
komponerad färgfilm från en i sig själv
färgstark och intressant trakt och tid.
De litterära förtjänsterna är således inte
betydande. Bäst är boken som tidskrönika, som
en samling etnografiska, kulturella och
politiska interiörer från kejsarväldets sista tid,
nödtorftigt sammanhållna av skildringen av
en kiangsiansk släkts utveckling och inbördes
konflikter. Till det mest minnesvärda hör
bilderna från den hemliga revolutionära
organisationens kvarter i Hongkong.
Werner Aspenström
De enkla och anständiga
Dorothy Parker: Levande begråtna.
Översättning av Eva v. Zweigbergk.
Wahlström & Widstrand 1946. 6: 75.
Dorothy Parkers "Laments for the Living"
uppträder från och med i höst i svensk
klädnad. Eva v. Zweigbergk har skött
överflyttningen, och man kan möjligen tala om en
bragd; den som finner beteckningen i över-
800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
