Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Lars Villius: Robinson. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS VILLIUS
Jag stirrade som en fåne omkring mig. Sedan
började jag långsamt gå hemåt.
En buss stod vid hållplatsen, jag kiev in.
Chauffören startade motorn, bussen började
röra på sig, och då svängde två män sig upp.
Jag kände igen dem. Den ene hade blå kostym,
den andre brun, båda skrynkliga. De såg inte
på mig. De stod kvar ute på trappsteget; den
ene rökte.
Jag åkte upp till Lis’ rum på hotellet. Genom
fönstret kunde jag se männen stå där nere på
gatan och titta i ett butiksfönster. Det var
kusligt att de plötsligt dök upp så där, som ur
ingenting. Det kunde gå timmar utan att jag
märkte att jag var skuggad. Jag begrep
ingenting. Jag öppnade min kappsäck och bytte
skjorta, satte mig vid skrivbordet och tände
en cigarrett. Det värkte dovt i min hörntand.
Telefonen. Jag mindes det där idiotiska
papperet: det måste vara ett skämt, eller ett försök
att skrämma mig. Men varför? Telefonen. Jag
lyfte luren och beställde ett interurbansamtal
med utrikesdepartementet, ministern. Samtalet
kom nästan med detsamma, lite för snabbt. Jag
hörde telefonistens röst, sen kom ett surrande
och en lång väntan. Så sa någon: ja? Jag
framförde mitt ärende. Ny väntan, längre den här
gången, och sen en ny röst: vad kan j ag stå till
tjänst med? Jag tyckte jag kände igen rösten
men kunde inte placera den: den lät
metall-klingande och avlägsen och ihålig, men bekant.
Jag hann bara säga några ord, sen försvann
det dova, svirrande klarljudet. Jag ropade hallå
flera gånger, utan resultat, och så kom
telefonistens otåliga, mekaniskt arroganta röst:
— Är samtalet slut här? Är samtalet slut
här? Det lät som en papegoja.
— Det här är ju vansinne, sa jag. Jag har
inte börjat än.
— Är samtalet slut här?
—• Det bröts, skrek jag. Någon bröt mitt
samtal.
•— Är samtalet slut här? kom papegojrösten.
Jag slängde ner luren. Det verkade
sabotage: det var ingen mening i det. Nu fick det
vara. Jag gick ut och låste.
2
Jag vet inte vart jag gick, jag var utanför
stån, det var skog. I skogsbrynet stannade jag
och såg mig omkring: jag visste inte var jag
var, hade förlorat orienteringen. Men längre
bort glittrade något till i solen: det måste vara
järnvägsspåret; jag klättrade över ett
ståltrådsstaket och kom upp på banvallen. Jag följde
järnvägen söder över, solstrålarna hankade
mot mitt huvud. Ängarna och fälten såg
vidbrända ut: gräset intill banvallen var
brunaktigt och kort. En gång fick j ag syn på en
uniformsklädd figur ute på ett fält och ryckte till,
med ett överkänsligt, nålfint sting av rädsla:
men det var bara en fågelskrämma. Någon
hade fått tag i en gammal uniform och riggat
upp den med hjälm och allt: den kunde
skrämma betydligt mer kvalificerade varelser
än kråkor. Järnvägen gick genom en
skogsdunge: vid en göl stod två hästar och stirrade
ner i vattnet, orörliga, som fascinerade av
någonting på bottnen. Svansarna piskade och
svängde undan spyflugorna. Två. Poliser gick
två och två, de kom gående nerför gatan, med
långsamma steg och med händerna på ryggen.
I am a stranger here myself. Jag tror inte
på grannlåt, men någonstans ... Varför
babblade de alltid bort det som de kände var av
värde, likt festtalare? Varför pratade de bort
det med stora ord? Jag var tvungen att gräva
mig ner till verkligheten genom allt svammel,
all sentimentalitet: vilket sisyfusarbete. Men
verkligheten tycktes plötsligt inte vara hela
verkligheten, fakta var bara den grova bilden,
råmaterialet, innan skulptören börjat ens. Vad
var den då? Varför är detta minne av sådan
enorm betydelse: regnet färgade sandgången
mörk, vi sprang in under träden för att få
skydd, och plötsligt var något nära, något
830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
