Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Helvi Hämäläinen: Sex dikter. Översatta och med inledning av Ragna Ljungdell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELVI HÄMÄLÄINEN
SEX DIKTER
Översatta och med inledning av
RAGNA LJUNGDELL
En av den finskspråkiga modernismens mest
egenartade gestalter, i all sin böjliga mjukhet
den kanhända formellt djärvaste, är Helvi
Hämäläinen. Skall man inrymma åt någon den
tomma platsen efter Katri Vala, torde det nog
bli åt Helvi Hämäläinen — i övrigt utan några
jämförelser. Hon hör till de få, hos vilka det
lyriska skapandet och prosaproduktionen ofta
håller varandra i lycklig jämvikt. Dock så, att
det lyriska elementet i rytmiska intervaller
ständigt böljar igenom prosans nät (ibland
irriterande, där det sker på bekostnad av
prosans dynamik). Prosaisten Hämäläinen har
haft en betydligt rakare väg till målet — även
om vi inte glömt hur uppslitande
genombrottsårens kamp var för henne. Sedan hon börjat
översättas till flera språk, är hennes yttre
position emellertid säkrad. Annorlunda ställer det
sig för lyrikern. Själva den utmanande
egenarten i denna poesi, som behandlar det finska
instrumentet förbluffande obekymrad om hur
det brukar och skall låta, är nog för att
förklara varför hennes poetiska insats, ehuru
kvalitativt erkänd av expertisen, alltjämt till
det yttre står i skymundan. Hennes trevande
väg upp mot det fulla lyriska rampljuset hör
till de intressantare kurvorna i aktuellt litterärt
skeende bakom kulisserna i Finland; den är
rik på komiska och rörande poänger. Hennes
förläggare, Jalmari Jäntti i det välkända
förlaget WSOY — nestorn bland Finlands
förläggare, en i all sin gammaldags snäva
litteratursyn stilren och vördnadsbjudande
personlighet — har ända sedan hon slutgiltigt kom
till honom faderligt hållit henne om ryggen.
Späd och liten till sin lekamliga habitus stegar
WSOYrs lyriska enfant terrible beslutsamt in
till den väldige med sitt tunna dikthäfte under
armen; när patriarken då konfunderad runkar
på huvudet åt en poesi som så nonchalerar allt
han måste anse bärande och livsdugligt inom
finsk dikt men, märk väl! ändå inte har hjärta
att refusera henne — det måtte vara en kostbar
syn! Så har Helvi Hämäläinen kommit att
gardera sig med en attityd av putslustigt
självironisk förtvivlan, än så länge dikteriskt
fruktbar, starkt förnimbar till exempel i den lilla
"Skaldens dröm i rosenbusken". Själv anser
hon, att detta poem rätt bra omskriver den
krumeluriga utväxt hon känt sig vara på den
ordentligt kantklippta finska parnassen:
Jänö ruusu päässä vaeltaa kukkamaassa,
niinkuin runoilija hupsu uni päässä,
kamarissaan, kukkamaassa,
jänö ruusu päässä vaeltaa.
Ungefärligt uttytt:
Harpalten vankar omkring i blomstertäppan med
en ros bak örat, likt den fnoskiga diktaren med sin
834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
