- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
839

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Hermann Hesse: Bokens trollmakt. Översättning av Nils Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKENS TROLLMAKT

vid propagandan för bibeln som
lekmanna-lektyr, finns det i själva verket inte längre
några heliga böcker annat än hos en liten skara
fromma judar och medlemmarna av några
protestantiska sekter. På sina håll existerar
visst fortfarande bestämmelsen att man vid
edgång skall lägga handen på bibeln, men
denna gest är bara en stelnad och död återstod
av något som en gång varit en sjudande kraft
och innebär lika lite som edsformuläret i sig
självt någon som helst magisk förpliktelse för
våra dagars genomsnittsmänniska. Böcker har
upphört att vara hemligheter, de är, synes det,
tillgängliga för var och en. Ur
demokratiskt-liberal synpunkt är det ett framsteg och en
självklar sak, men ur andra synpunkter en
andens depreciering och vulgarisering.

Vi tänker inte låta beröva oss den angenäma
känslan av ett uppnått framsteg, vi gläds åt att
läsning och skrivning inte längre är privilegier
för ett gille eller en kast, att genom
uppfinningen av bokstavstrycket boken har blivit en
allmän, i jättelika mängder spridd
förbruknings* och lyxvara, att de stora upplagorna
möjliggör låga bokpris och att följaktligen
varje folk kan göra sina bästa böcker, de
så kallade klassikerna, tillgängliga även för
mindre bemedlade. Vi skall heller inte sörja
över att begreppet "bok" har förlorat nästan
all sin tidigare upphöjdhet och att på allra
senaste tiden boken till följd av filmen och
radion rentav synes ha förlorat ännu mer
i värde och lockelse i den stora massans ögon.
Å andra sidan behöver vi visst inte frukta att
boken så småningom skall komma att utrotas,
tvärtom: ju mer vissa underhållnings- och
vissa populära folkbildningsbehov kan fyllas
genom andra uppfinningar, dess mer kommer
boken att återfå sin värdighet och auktoritet.
Ty även den yraste utvecklingsoptimism kan
i längden inte undgå att märka att skriften och
boken har uppgifter som är eviga. Det kommer
att visa sig att den verbala formuleringen och

denna formulerings traderande genom skriften
icke endast är ett viktigt hjälpmedel, utan
överhuvudtaget det enda medel som står
mänskligheten till buds för att den skall kunna bibehålla
en historia och ett kontinuerligt medvetande
om sig själv.

*



Vi har ännu inte helt och hållet uppnått det
stadium då de unga konkurrentuppfinningarna,
radion, filmen etc., har befriat boken från just
de funktioner som egentligen är likgiltiga.
Man kan verkligen fråga sig varför inte
exempelvis litterärt värdelösa, men i fråga om
situationer, bilder, spänning och sentimentalitet rikt
givande underhållningsromaner skulle kunna
spridas i form av filmatiska bildserier eller
berättelser i radio eller genom en kombination
av båda, så att tusentals människor inte skall
behöva spilla tid och anstränga ögonen på
dem. Men denna arbetsfördelning, som vi ännu
inte ser realiserad till det yttre, är sedan länge
genomförd bakom kulisserna. Det är numera
ingen sällsynthet att få höra att den eller den
"författaren" har övergått från boken eller
teatern till filmen. Här har den nödvändiga
och önskvärda uppdelningen redan skett. Ty
det är ett misstag att tro att det är samma sak
att "författa" och att hitta på en film eller
ens att dessa båda saker har något nämnvärt
gemensamt. Det är inte alls min mening att
här hylla "diktaren" och förringa
filmskribenten på hans bekostnad, ingenting är mig
mera fjärran. Men den som bemödar sig att
med hjälp av ordet och skriften beskriva eller
berätta något gör principiellt något helt annat
än den som tar sig för att berätta samma sak
med hjälp av arrangerade och framvevade
grupper av människor. Ordets diktare kan vara en
eländig klåpare och filmens ett geni, det är inte
det avgörande. Men det som den stora massan
ännu inte anar och kanske upptäcker först efter
lång tid, det har redan börjat utkristalliseras

839

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0855.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free