- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
840

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Hermann Hesse: Bokens trollmakt. Översättning av Nils Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERMANN HESSE

i kretsen av de producerande, jag menar den
principiella uppdelningen av de medel varmed
man söker uppnå ett konstnärligt mål.
Säkerligen kommer det även efter genomförandet
av denna uppdelning att finnas både dåliga
romaner och usla filmer, skapade av oregerliga
talanger, fribytare på områden som de inte
behärskar. Men uppdelningen kommer att bidra
mycket till att klara begreppen och avlasta såväl
litteraturen som dess nuvarande konkurrenter.
Filmen kommer då inte att skada litteraturen

mer än fotografin har skadat målarkonsten.

#

Låt oss emellertid återvända till vårt ämne!
Jag nämnde nyss att boken "till synes" hade
mist sin magiska kraft i våra dagar och att
analfabetismen "till synes" blivit en
sällsynthet. Varför detta "till synes"? Skulle den
urgamla trolldomen faktiskt existera någonstans,
skulle det till slut dock finnas heliga böcker,
diaboliska böcker, magiska böcker? Skulle
begreppet "bokens trollmakt" verkligen inte
helt ha överförts till det förgångnas och
sagornas värld?

Ja, så är det verkligen. Andens lagar
förändras lika lite som naturens och kan lika
lite som naturlagarna "upphävas". Man kan
avskaffa prästadömena och stjärntydargillena
eller upphäva deras privilegier. Kunskaper och
litteraturalster som förut var hemliga
dyrbarheter och ägodelar för ett fåtal kan göras
tillgängliga för de många, ja, de många kan
rentav tvingas att ta kännedom om dessa
skatter. Men allt detta försiggår i själva
ytlagret, och i verkligheten har ingenting
förändrats i andens värld sedan Luther översatte
bibeln och Gutenberg uppfann
boktryckarkonsten. Hela magin finns ännu kvar;
fortfarande utgör anden en hemlighet för en liten
privilegierad hierarki, med den enda
skillnaden att den numera är anonym. Sedan några
århundraden tillbaka har skriften och boken

blivit allmän egendom för alla samhällsklasser
— ungefär som modet har blivit allmän
egendom efter upphävandet av ståndens
klädföreskrifter, samtidigt som emellertid
modeska-pandet nu som förr är förbehållet ett fåtal, och
en klänning som bärs av en vacker kvinna med
god figur och utvecklad smak ser helt
annorlunda ut än samma klänning på en ordinär
kvinna. På det andliga livets område har
efter dess demokratisering dessutom uppträtt
en lustig och missvisande förskjutning:
ledningen har glidit ur händerna på prästerna och
de lärda och stannat hos kretsar utan ansvar
men också utan legitimation och auktoritet.
Ty det intellektuella och litterära skikt som
emellanåt tycks ha ledningen, därför att det
formar den allmänna opinionen eller åtminstone
formulerar dess paroller, är icke identiskt med
det skapande skiktet.

Vi skall inte fördjupa oss för mycket i det
abstrakta utan ta ett exempel på en höft från
de senaste decenniernas andliga och litterära
liv. Låt oss föreställa oss en bildad, beläst tysk
på 1870-talet, en domare, en läkare, en
universitetslärare eller kanske en boksynt
privatperson: vad läste han, vad kände han till av
den andliga produktionen i sin tid och sitt
folk, hur deltog han i det levande och växande?
Var finns i dag den litteratur som den tiden
fick kritikens och den allmänna opinionens
intyg på att vara god, önskvärd och läsvärd?
Det återstår nästan ingenting. Medan
Dostojevskij skrev sina böcker och Nietzsche levde
som en okänd eller begabbad enstöring i den
tidens rika och för livets glädjeämnen
nyväckta Tyskland, läste tyskarna, gamla och
unga, höga och låga, exempelvis Spielhagen
och Marlitt eller i bästa fall Emanuel Geibels
vackra dikter, som gick ut i större upplagor än
kanske någon senare lyrisk skalds —- för att
inte tala om den berömde "trumpetaren från
Säckingen", som överträffade till och med
denne diktare i spridning och popularitet.

840

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0856.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free