- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
858

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - John Hayward: Brev från London

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN HAYWARD

BREV FRÅN LONDON

För min generation, den som växte upp
mellan krigen, tror jag att H. G. Wells’ död
betydde mer än firandet av Bernard Shaws
nittioårsdag. Att Shaw skulle leva längre än
någon av oss, om han nu inte åtnjuter evigt
liv, den saken ansåg vi given alltsedan vi blivit
gamla nog att läsa hans pjäser och förord. Det
har alltid verkat som tingens naturliga ordning
att denne euforiske Metusalem skulle
samman-svärj a sig med Livskraften sj älv för att få leva
så länge han önskade. Visserligen kom det inte
som någon överraskning att Wells, som bara
var ett decennium yngre än Shaw, nu avled;
han hade i månader blivit allt sämre, och hans
nära vänner, som sett hans fysiska och psykiska
krafter rinna bort, kunde inte ha önskat honom
att leva längre. Men inte desto mindre är det
som om hans död bildar slutet på en epok. När
inte längre den dynamiska intellektuella kraft
han representerade övar inflytande på våra
tankar och känslor, måste idéernas värld
hädanefter komma att te sig annorlunda och
kännbart otillräcklig.

Det är inte lätt att uttrycka hur mycket min
generation hade honom att tacka för, direkt
(och kanske ännu mer indirekt). Hans
tidigaste böcker, d. v. s. hans
vetenskapligt-roman-tiska berättelser och de förtjusande romanerna
från hans första period, som skrevs och utgavs
innan vi föddes eller medan vi ännu var barn,
spelade en viktig roll i vår inofficiella
uppfostran. Fram emot slutet av 1900-talets andra
decennium, i varje fall till slutet av första

världskriget, var hans inflytande på den unga
generationen större än någon annans. Shaws
var också stort, likaså Bennetts och
Gals-worthys, men jag skulle inte tro att de lika
energiskt som Wells kunde pressa in sina idéer
i våra mottagliga hjärnor. Från 1800-talet hade
han ärvt dess framåtblickande ideologi, dess
tvivel och ännu mer dess övertygelse, dess
optimistiska tro på möjligheterna för människan
att i obegränsad utsträckning öka
behärskningen av sin omgivning och av de
naturkrafter, över vilka vetgirigheten börjat göra
henne till herre, och slutligen också den
dogmatiska realism, varmed vetenskapen ersatt den
återgång till tro på myter och religion, som
utmärkte tiden före Darwin.

Wells’ tidiga äventyrshistorier —
"Tidmaskinen" (1895), "Den osynlige mannen" (1897),
"Världarnas krig" (1898) och "Första
människan på månen" (1901) — utgjorde,
medvetet eller omedvetet, en utomordentligt effektiv
propaganda för "den nya filosofin", som
likaväl som Galileis, Bacons och Keplers
avslöjanden trehundra år tidigare "drog allt i
tvivelsmål", för att tala med skalden Donne, och
framtvingade en omvärdering av erkända fakta
och idéer. Jag vill inte ge sken av att vi som
skolpojkar dryftade Wells’ böcker eller blev
märkbart intelligentare eller mera sofistikerade
för att vi läste dem. Men jag tror att om vi inte
haft Wells som läromästare skulle vi aldrig
tillbringat timme efter timme av vår fritid (och
all den tid vi kunde stjäla från våra studier)

858

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0874.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free