Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
med att konstruera de mest invecklade raketer
för astronomiska utflykter eller
amfibiefar-koster för att utforska undervattensvärldens
hemligheter. Wells’ fantasi var besläktad med
vår egen, och fast vi var för unga och oerfarna
för att inse på vilket olycksbådande profetiskt
sätt han förutsåg vad som komma skulle, vande
han oss omärkligt vid en framtid, då radion, de
enorma hastigheterna och atomsprängningarna
skulle te sig fullt naturliga.
Detta var de omedelbara följderna, och deras
verkningar sträckte sig långt. Ty Wells besatt
i hög grad förmågan att popularisera; han var
en utomordentlig lärare, som roade medan han
undervisade, liksom han längre fram i livet
roade medan han predikade. Jag tror inte att
någon författare i våra dagar, inte ens Edgar
Wallace, lästes med större intresse av folkets
stora flertal, vilket vid seklets början med hjälp
av de nya skolstadgorna just höll på att lämna
sitt halvlitterata tillstånd. Det är betecknande
att han gjorde stort intryck på Sovjetunionens
brådmogna ungdom under åren närmast efter
oktoberrevolutionen. En ryska har nyligen
skildrat den feberaktiga upphetsning, varmed
hon som tolvårig skolflicka tillsammans med
sina kamrater i Petrograd läste honom i
översättning :
Vi var en samling trasiga och föga presentabla
ungar, vi mottog mycket oregelbunden undervisning,
vi saknade disciplin, men alla läste vi, ja, slukade
vi glupskt hans böcker ... Wells’ utopiska romaner
utgjorde då i våra ögon den avgjort intressantaste
engelska lektyren ... de var moderna, de sysslade med
vår egen tids problem och med framtidens.
Jag tror att unga män och kvinnor i den
sociala klass, varur Wells själv framgått, och
som han skildrat med sådan kärlek och sådan
förtjusande trevlig humor i sina mer "vanliga"
romaner — "Kipps" (1905), "Tono Bungay"
(1909) och "Mr. Polly" (1910) — accepterade
honom som lärare och uppfostrare med en
entusiasm, som knappast var mindre.
Utsikterna att den sköna nya värld, på vars
slumrande möjligheter Wells trodde så fast,
skulle förverkligas, fördunklades av den
internationella anarkin under åren före första
världskriget, men de var, som mr Britling, hjälten
i Wells’ krigsroman, upptäckte, ingalunda
spolierade, när en orolig fredstid sänkte sig över
världen. Den gamla optimismen, med vilken
Wells hälsat det tjugonde århundradet långt
innan Henry Wallace kallat det "den vanliga
människans århundrade", bestod provet, ehuru
den miste en smula av sin frejdighet. Anatole
Frances lättköpta och torftiga tro på att
"lente-ment mais toujours l’humanité réalise les rèves
des säges" var inte något evangelium, på vilket
man kunde bygga en värld "i vilken hjältar
kunde leva", som tidens slagord löd. Wells
genomskådade sådana dårskaper. Men han
trodde fullt och fast och gav sig med
ohämmad entusiasm i kast med att övertyga andra
om att framtiden rymde obegränsade
möjligheter för homo sapiens. Följaktligen blev
det i fortsättningen hans uppgift att bibringa
människan den visdom, som hennes medfödda
gåvor enligt hans envisa påstående tillåter
henne att tillgodogöra sig. I detta syfte
sammanställde han sin världshistoria, som
ursprungligen erbjöds de fattigaste läsarna i
billiga häften, som kom ut var fjortonde dag.
Han beskrev själv verket som ett "försök att
reformera historieundervisningen genom att
ersätta den trångsynt nationalistiska historien
med en allmän översikt av vad människan
uträttat". Men dess avsikt var också att lära
människan känna sig själv — att känna sig
själv inte endast sådan hon är utan också
sådan hon var på utvecklingens mest
primitiva stadium.
Utan tvivel var Wells för säker på att
människan kan bli vis genom självkännedom, om
man bara ger henne möjlighet att förvärva de
kunskaper som erfordras, och han tycks ibland
ha förväxlat kunskaper med rena inhämtandet
859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
