Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECExNSIONER
löpande bana med strejk, kapitalisthat och
tidsstudier. Förhållandena blir så småningom
bättre, men Bohms krav på att få utveckla den
mänskliga sidan av sin natur står kvar outlöst
även sedan man fått eleganta tvättrum och
musik i fabriken.
En riktig människa var den pojke, som
sprang omkring i hälarna på sin far kring den
småländska gården. Men den harmonin
försvann snart. Fadern dog av hj ärtslag, tryckande
sonens hand i sin. Pojken inledde förhållanden
med två kvinnor, som tidigare tillhört fadern,
och skuldkänslan, symboliserad av det stela,
kalla dödsgreppet, släpper honom först då han
många år senare tänker igenom sin "synd" och
dess relativa obetydlighet. Då har emellertid
hans mänskliga utvecklingsmöjligheter gått
förlorade i arbetets enahanda och tristessen
i det familjeliv det tillåter. David Bohm
återvänder till fabriken i den förvissningen att
maskinerna under alla förhållanden måste
andligt och mänskligt utarma dem, som står
i slavförhållande till dem. Högre löner, bättre
hygien och andra den nya tidens framsteg
betyder ingenting. Först när slavförhållandet
blir ägande, när den av surret, skakningarna,
själlösheten och tempot slitne arbetaren vet att
han arbetar för sig själv, att han är med om
att dela och bestämma över maskinerna, kan
han frigöra sig från det sterila tryck de övar
på hans liv.
Möjligheterna att i dagens samhälle stiga
upp från sin syssla, från riveriet till
chefsposten, vill inte Bohm godkänna som lösning,
trots att han hos en yngre generation finner
frimodiga och handlingskraftiga försök i den
riktningen. Då måste ju någon annan inta ens
plats vid rivmaskinen, och vad har då den
gällande demokratin för värde ur allmänmänsklig
synpunkt? De tidigare årens besvärliga yttre
förhållanden förbleknar inför detta påstående,
vilket hela boken tjänat att framställa: Om
människan i maskinåldern ska kunna utvecklas
som människa måste hon arbeta åt sig själv.
Bokens syfte är främst att föra fram denna
idé, och de flesta av personerna blir föga mer
än kantiga typer, som bakom sig har en
konventionell landsbygd eller textilstadens grå
vildmark, ett sinclairskt Chicago i miniatyr. Den
berättande huvudpersonen, David Bohm, växer
dock så småningom ur sin buttra, stundom
grälsjukt otrevliga berättelse fram som en
levande och djupt rörande människa. Folke
Fridell avslöjar honom drag för drag och
håller samtidigt ihop figuren, så att analysen
blir åskådlig och trovärdig. När Bohms planer
kommer att realiseras kan man inte gissa, men
man kan alltid konstatera att Folke Fridell på
ett skickligt sätt fört arbetarromanen ett steg
längre än sina äldre kolleger i fråga om
hänsynslös uppriktighet och att han med David
Bohm visat sig som en intressant
människoskildrare. Åke Runnquist
Novellkonst
Per E. Rundquist: Den strimma av verklighet.
Gebers 1946. 8: 50.
Gustaf Rune Eriks: Flickan som försvann.
Hökerbergs 1946. 7:50.
Per E. Rundquist inleder sin novellsamling
med några turistimpressioner från Spanien,
färgmättade skisser med blixtsnabbt växlande
stämningar och belysningseffekter, där en
rörelse, en gest, en attityd, ett tonfall fångats
i flykten med den födde artistens säkerhet. Det
snarfagra ligger dock överallt på lur i detta
lätta, behagliga gods. Att författaren också är
klipsk, besitter humor och situationskomik,
framgår däremot av "Två 2: klass
sovvagnsbiljetter", en dråplig historia om en svensk
yngling på järnvägsresa, karsk av alkohol och
saligt okunnig om hur störande han är, som
gör närmanden till en flicka, samt "Mannen,
kvinnan och busen", den underfundiga
berättelsen om en banal gatuepisod, där de
uppträdande komma att spela andra roller än de
först tilldelat varandra och därigenom tvingas
in i en cirkel av förkonstling och tvungenhet.
Mindre förtjust är jag i ett par ganska krystade
fantasinoveller som "Sagan om Franciska" och
"Den strimma av verklighet", vilka förefalla
mig alltför arrangerade och dessutom också en
aning parfymerade. Men en fin liten sak är
"Jag själv och någon annan", som ger en glimt
av den första blyga skolpojksförälskelsens
psykologi med dess frosseri i känslan av att
vara oförstådd, och allra bäst äro kanske ett
par noveller med erotiskt motiv och ett par
studier över själsligt rubbade människor. De
utvisa en fördjupning, som kanske kan tillföra
Rundquists författarskap en helt ny, hitintills
880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
