Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
saknad dimension, och vars personliga
bakgrund finnes antydd i den avslutande
stämningsskissen "Genom samma galler". På några
knappa sidor av stark verkan och i den
sordinerat valörrika stil som är Rundquists stora
tillgång tolkas här den isande köldkänsla i
tillvaron, den förnimmelse av instängdhet i det
egna jaget, som mer eller mindre är allas vår
lott, men som också kan stegras till
själssjukdom.
Om Rundquists noveller sålunda vittna om
variation och tyda på förnyelse, så är detta
inte lika klart i fråga om Gustaf Rune Eriks’.
Bland fyrtiotalisterna framträdde denne från
börj an med en osedvanligt färdig och artistiskt
avslipad stil. Den har han kvar, och i så måtto
är han alltså Rundquists jämlike; båda ha de
som stilkonstnärer beröringspunkter med Hj
almar Söderberg. Men Eriks tycks ha svårt att
finna nya ämnen. De allra flesta av hans stäm-
ningsbilder och atmosfärstycken handla
alltjämt om arbetarungdom på Söder i Stockholm,
och ensamheten, könshungern, besvikelserna
vid dansbanan, motsättningarna mellan dröm
och verklighet, de stora nederlagen och de små
framgångarna på den erotiska jaktmarken
utgöra även här de stående motiven. Men inte
heller Eriks saknar humor; det ser man i
"Farmor kommer och går", där han berättar
verkligt roligt om en religiös satkäring som
kommer hem från Amerika och terroriserar sin
familj. Och han bjuder nog till att utvidga sitt
register; det utvisar "Kom till mej, om du
vill!", som skildrar värmedöden i ett
vaneäktenskap, och "Mansporträtt", som är daterad
till 1942 och närmast är ett försök i den unge
Pär Lagerkvists "kubistiska" manér. Ingendera
berättelsen är väl riktigt lyckad, men de
beteckna ändå ansatser till den förnyelse som
Gustaf Rune Eriks’ författarskap med det
snaraste måste genomgå, om det inte skall förtvina
i sin knoppning. Holger Ahlenius
En kristusmyt
Cora Sandel: Kranes konditori. Översättning
av Ann-Mari Lindberger. Forum
1946. 9:—.
Det finns, såvitt jag kan döma, två
höjdpunkter i Cora Sandels författarskap: "Alberto
og Jacob" och den nu även på svenska
utkomna "Kranes konditori". Det är på många
sätt en förbryllande bok. Den iakttar, på ett
dygn när, det klassiska franska dramats krav
på enhet i tid och rum, och följden har givetvis
blivit vissa orimligheter, en stämning av
uppträde och teater, men dessa orimligheter
uppvägs mer än väl av sannolikheter -—• och
sannolikheter av en så att säga högre dignitet. I den
lilla futtiga och småsinta nordlandsstaden och
i dess enda storsömmerska eller ämne till
storsömmerska, fru Stordal, har Cora Sandel
lyckats inkarnera hela världen och den
konstnärliga (eller religiösa) människans väg genom
den. I sin universalitet står denna "Interiör
med figurer" helt i linje med de stora norska
dramatikerna, eller hellre den store norske
dramatikern. Man kunde också kalla det en
berättelse om dröm och plikt, om "makten att
begära" och "tvånget att försaka". Man kunde
kalla det ganska mycket och ändå inte få orden
att täcka. Så mänskligt är det.
Det är en helt liten stad, som bara har råd
att hålla sig med en sak av vart slag. På det
enda acceptabla konditoriet (vars fasad och
ytterlokal helt symboliskt är i funkis, medan
det innersta, "Privaten", fått framhärda i sitt
forna, schabbiga nittiotal) sitter alltså stadens
enda acceptabla sömmerska och har gett tappt,
trots att det brinner i knutarna inför
hundraårsjubileet. Hon sitter inne på "Privaten" och
stirrar över ett urdrucket glas portvin (det sägs
att hon dricker, men det är egentligen förtal).
Vad som händer henne där inne, människorna,
som kommer och går genom de magnifika
svängdörrarna till den yttre lokalen och har
sitt hyss för sig där ute eller som tränger sig
in till henne, alltsammans kunde gott vara
hennes egna tankar fastän klädda i kött och
blod. Drömmen om friheten, om att släppa
alltsammans och bara gå sin väg, uppenbarar
sig i form av "Stivhatten", en urspårad svensk
sjöman som spelar andra huvudrollen. Men där
hoverar också skrämmande påtagliga spöken
ur hennes närvarande och förflutna liv: väl-
.5 blm 1946 X
881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
