Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Året som gick
De som finner den nuvarande ordningen
med bokutgivningens koncentration till
månaderna september—november utomordentligt
opraktisk för alla engagerade parter inklusive
köparen-läsaren och förkastlig ur kulturell
synpunkt måste böja sig för det enda faktum som
på kort sikt är av någon betydelse: julhandeln
påverkar bokförsäljningen i en sådan grad att
författare och förläggare helt enkelt inte kan
bortse från den utan måste reservera flertalet
av sina viktigaste nyheter till den merkantilt
gynnsammaste tidpunkten. Det säljs
överhuvudtaget flera böcker på hösten än under övriga
årstider, och enbart under december säljs i det
närmaste lika mycket som under de andra
höstmånaderna tillsammans. Vare sig det är
hjärtats godhet eller rena konventionalismen som
kommer människor att ge julklappar till varann
så har bokfolket all anledning att se med
tacksamhet på denna sedvänja och får ta
avigsidorna på köpet.
Svensk skönlitteratur
Den värsta avigsidan med julrushen i
bokhandeln brukar vara att de böcker som råkar
snubbla i trängseln och inte har så vassa
armbågar blir nedtrampade. Försäljningen inriktas
på ett alltför litet antal objekt enligt
masssuggestionens lagar. Man hade det intrycket
nu senast att försäljningen var utspridd på
flera böcker än vanligt och att de litterärt goda
böckerna klarade sig bättre än på länge.
Boktermometrarna noterade inga verkliga
rekordsiffror, utan maximum låg omkring 30 000 ex.
Den största framgången bland svenska romaner
hade Irja Browallius’ "Ljuva ungdomstid",
Dagmar Edqvists "Musik i mörker", Jascha
Golowanjuks "Den heliga lögnen", Olle
Hedbergs "Större än du nånsin tror", Eyvind
Johnsons "Strändernas svall", Gertrud Liljas "Det
hemlösa hjärtat", Vilhelm Mobergs "Brudarnas
källa", Fritiof Nilssons "Bombi Bitt och Nick
Carter" och Berit Spongs "Svarta tavlan",
beprövade publikfavoriter alltså jämte Eyvind
Johnson, som äntligen med sin tjuguandra
och kanske märkligaste bok fick sitt förtjänta
genombrott hos publiken. Bland yngre, inte lika
inarbetade författare blev Sivar Arnér och Tage
Aurell omtryckta före jul och befäste sin
ställning som ett par av våra originellaste
prosaister. Stina Aronson, Hans Botwid, Stig
Dagerman, Gustav Hedenvind-Eriksson och
Björn-Erik Höijer skördade kritisk berömmelse men
lyckades inte få publiken med sig i någon
större utsträckning. Lars Ahlins "Om"
betecknades som ett intressant misslyckande, vilket
inte förmådde rubba hans position som en av
de rikast utrustade bland de unga. Med sin
andra roman, "Död mans hand", befäste Folke
Fridell sin ställning som ny intressant
arbetar-diktare. Årets mest uppmärksammade
prosadebuter var Torsten Bohrs "Mot vår vilja",
Erland Josephsons "Spegeln och en portvakt"
och Åke Wahlgrens "Som ett maskätet äpple".
De äldre höll sig borta det år som gick, och
endast Bo Bergman och Fredrik Vetterlund
visade med novellsamlingar att sekelskiftets
be-rättartradition alltjämt lever och har sin
tjusning. Tillväxten på nya prosaister är rik, men
de markanta profilerna är inte så värst många.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
