- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
22

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Harry Martinson: Den kosmiska frågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HARRY MARTINSON

tetens fenomen. Och om man säger att Livet
där inom bör dyrkas och älskas för sin egen
skull, så blir den formuleringen mindre torftig
än om man som Jeans talar om "ett universum
av vågnatur", ty det senare är en
diagram-matisk förklaring, medan Livet överallt har
påvisbart innehåll av påtagbar skönhet och
grönskande gestaltning, så rik och så mång-

talig till sina arter, former och möjligheter att
det pekar framåt i sin egen värld mot en tid
med allt större mening. Vad som krävs är en
livets goda vilja. En aktning för livet som inte
åsidosätter lyckokravet, en aktning för lycka
och sorg, en levande aktning för den levande
känslan. Kärleken att alltid försöka att bygga
glädjens väg.

RUMSTID OCH LIVSTID

Genom att vi ingå i vår rumstid av natur,
och utan att märka det som någon sensation för
sig, har det einsteinska rumstidsbegreppet ingen
praktisk betydelse för oss. Men rent
matematiskt och fysikaliskt måste ju rumstidens lag
gälla också inåt och manifestera sig i mindre
och mindre rumstider räknat från det
rumstidsmått som svarar mot vår individuella volym.

Logiken kräver med andra ord en
tillspetsning av rumstiden inåt, en minsta rumstid, en
fysikalisk nu-punkt: den minsta
rumstidsvir-veln — tidens och rummets gemensamma
minsta distinktion.

Samma logik säger mig att denna oerhört
intensiva distinktion inte kan vara något annat
än atomen själv.

Vi utgår då fortfarande från Einstein, som
genom att han påvisat ett fyrdimensionellt
kon-tinuum gjort tid och rum till ekvivalenta
begrepp, på samma sätt som materia och energi
blivit ekvivalenta och inte kunna tänkas skilda.

Men detta måste ju leda till en intensiv
distinktion av tid, rum, materia och energi i en
och samma minimipunkt, d. v. s. i varje enskild
atom för sig i hela universum.

Atomenergin skulle då helt enkelt vara
kosmisk distinktionsenergi: det kosmiska tvingets
minsta distinktion inåt — det fyrdimensionella
tvingets minsta och intensivaste virvel.

Tidens och rummets förening med varandra
blir då själv atomenergins källa. Atomerna äro
endast beviset på rumstidens ekvivalens, de

distinktivaste gränspunkterna inåt för det från
alla håll verkande kosmiska tvinget. Och när
man spränger atomer spränger man i själva
verket distinktioner av rumstid,
fyrdimensionellt tving. Därav den oerhörda energieffekten.

Denna tanke, som jag naturligtvis gärna
tilllåter folk att le åt, har i sin tur lett mig över
till en annan, och den går rakt på frågan om
grundämnenas natur.

Jag antar då att den mest konsekventa
och minsta distinktionen av det
fyrdimensionella kontinuets tving är väteatomen. Därefter
följa de övriga grundämnena, som äro mindre
distinkta ju högre atomnummer de ha i
Berdle-jevs periodiska system. I denna stigande serie
kommer man slutligen till de radioaktiva
grundämnena med tunga och sammansatta kärnor
och rikt komplicerade elektronskal. I dem är
rumstidsdistinktionen inte längre konsekvent,
men sammansatt och i strid med tvingets lag
och därför kritisk. Därav förklaras, antar jag,
dessa tunga och sammansatta ämnens
radioaktivitet. Tecken till en sådan begynnande kris
visar sig redan i grundämnet kalium,
atomnummer 19. Krisen tycks skenbart vara
övervunnen i en lång rad av grundämnen som följa
därpå, men blir åter tydlig hos grundämnet
rubidium, med atomnumret 37. Sedan blir det
åter en period av skenbart lugn, tills krisen
med ens övergår i ett ohjälpligt
konfliktförhållande : radioaktiviteten hos de tunga
grundämnena med höga atomnummer.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free