Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gustaf Hellström: Alfred Nobel. Direktörstal vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF HELLSTRÖM
ALFRED NOBEL
Direktörstal vid Svenska akademiens
högtidssammankomst den 20 december 1946
Det är i dag femtio år och tio dagar sedan
Alfred Nobel avled i San Remo i en ålder av
sextiotre år. Hans bortgång tycks av samtida
tidningsurklipp att döma inte ha väckt någon
större uppmärksamhet i vare sig den inhemska
eller utländska pressen. Vad man i svenska
tidningar hade att meddela om hans liv och
gärning inskränkte sig närmast till data, uppgifter
om hans mest kända uppfinningar och ett
beklagande av att med honom en ridderlig och
redbar man och en grundlig arbetare gått ur
tiden, en man som värdigt uppburit det
berömda namn han bar.
Det jämförelsevis ringa uppseende dödsbudet
framkallade utanför uppfinnar- och
industrikretsar var förklarligt. Alfred Nobel hade
alltid varit tillbakadragen, han avskydde
reklamen och undandrog sig offentligheten så mycket
det var honom möjligt. Hans mest kända
uppfinningar hade heller inte varit av den art att
de omedelbart tilltalade människornas fantasi.
Snarare tvärtom. Den stora allmänheten
förband dem närmast med förstörelse, våldsdåd
och sardinlådsanarkism. Dynamiten stod på
den tiden i det allmänna medvetandet i intimt
samband med politisk terror. Särskilt de ryska
nihilisterna hade med förkärlek begagnat sig
av denna behändiga uppfinning. Egendomligt
nog låg det en minimal kärna av sanning i
allmänhetens sammankoppling av Alfred Nobels
namn med den ryska anarkismen. Som Henrik
Schück i den av honom och Ragnar Sohlman
författade stora biografin över Nobel anmärkt,
fanns det något av revolutionär hos honom,
inte så att förstå, som skulle han ha gillat
politiska våldsdåd för att åstadkomma en
förändring i samhällsordningen utan i den meningen,
att han var en avgjord motståndare till det
ryska enväldet.
Det fanns för Sveriges vidkommande också
en annan anledning till att hans bortgång
inte väckte något större uppseende. Han hade
lämnat sitt fädernesland vid nio års ålder
tillsammans med sin mor och sina bröder för att
förena sig med fadern, som något år tidigare
flyttat till S:t Petersburg, där han frestade
lyckan som uppfinnare och industriman. Det
var först på gamla dar han skaffade sig en fast
bostad här, då han inköpte Bofors bruk. Av
sina landsmän betraktades han som
utlandssvensk, och det är tydligt att han själv aldrig
fann verklig trevnad här hemma, i varje fall
inte för längre tid. Bland annat passade den
svenska mathållningen varken hans vanor eller
välbefinnande. Då han på gamla dagar tidvis
vistades på Björkborns herrgård i Bofors,
klagade han för sina vänner över att det enda han
kunde smälta av den mat, hans hushållerska
lagade åt honom, var plättar. "Men", tillade
han, "man kan ju inte leva enbart på plättar
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
