Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Pär Lagerkvist: Esaias Tegnér. Tal i Svenska akademien med anledning av 100-årsminnet av hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄR LAGERKVIST
förfalskade ersättningsideal, och de andligen
utsvultna har med glupsk och skrämmande
begärlighet gripit efter dem. Men också sådant
visar ju hur outrotligt själva behovet tycks vara
hos oss.
De idealvärldar som verkligen förmår skänka
människorna vad man i de ökentrakter
varifrån vi hämtat så mycken, ofta oförtjänt
visdom kallade för livets vatten, dem har vi
ingen anledning att i inbillad
självtillräcklighet visa ifrån oss, ännu mindre att se med
något slags överlägsenhet på. De är andliga
makter som i årtusenden förmått ge livet en
meningsfull innebörd och rikedom. Om vi
verkligen kunde befria oss från alla sådana
behov skulle det betyda en utarmning av
människolivet.
Detta innebär inte att de behöver heta
kristendomen och Hellas, de kan också heta
någonting helt annat, och i den ändlösa
framtid som med all sannolikhet väntar
människosläktet kommer de säkerligen att bära helt
andra, för oss okända namn. Men de kommer
att finnas.
Människan är en komplicerad varelse. Hon
har behov som kan synas alldeles onödiga.
Hon sysselsätter sig med gåtor som ingen bett
henne om att lösa eller ens befatta sig med.
Ändå upptar de henne beständigt, det ena
årtusendet efter det andra, lämnar henne aldrig
någon ro. Kan det bero på att den verklighet
som omger henne och som hon själv utgör en
del av är så mycket annat än det som hon
direkt förmår uppfatta, har så mycket
väldigare mått? Eller var kommer denna hennes
eviga oro ifrån? Vem har sagt att hon skall
skapa religioner och stora, djupa diktverk, att
hon med oändlig tankemöda skall bygga upp
skarpsinniga filosofiska system och sinnrika
naturvetenskapliga världsbilder som ger henne
ett slags föreställning om allt det som hon är
omgiven av? Ingen. Och likväl gör hon det.
Hela kulturen, med dikt, religion, vetenskap,
också de vetenskaper som vi kallar exakta, är
ju egentligen en enda enorm symbolvärld, rest
över en verklighet vars innersta väsen är
oåtkomligt för oss men som vi på dessa olika sätt
söker göra oss en begriplig och såvitt möjligt
meningsfull bild utav. Den är lika sammansatt
som vi själva, som människonaturen och
människosjälen, och just genom sin sammansatthet
förmår den ge uttryck för allting inom oss och
som helhet innebära vår rika, mångskiftande
upplevelse av livet.
Det är inte troligt att den byggnaden
kommer att raseras eller undergå några mera
väsentliga förändringar till sin
sammansättning. Den är inte beroende av våra tillfälliga
stämningar, våra tillfälliga meningar om dess
värde och stabilitet. Den är inte uppförd av så
opålitligt material och under sin långa tillvaro
har den överlevt mycket. Hopplöshet och
hoppfullhet växlar i släktets liv såväl som i
individens, men de krafter som verkar i oss finns
under allt detta ganska oförändrade kvar och
är nog inte underkastade så våldsamma
skiftningar som vi tror. Vi lever nu i en
nederlagsstämning som är naturlig efter allt vi bevittnat,
efter all ödeläggelse av värden som vi trodde
oförstörbara, efter alla svikna förhoppningar,
alltför högt spända förväntningar som vi sett
förvandlade till sin motsats, till en barbariets
åtminstone skenbara triumf. Vi har fyllts till
brädden av skepsis och misstro till människan
och allt hennes verk och våra ögon har blivit
inställda på att framför allt se mörkret som
ligger hopat på hennes väg. Men detta är inte
hela sanningen om henne och hennes framtid.
Hon bär också inom sig oerhörda
uppbyggande krafter, väldiga, obrukade tillgångar
som betyder möjligheter också till lycka och
hälsa. Vi tillhör inte ett dömt och förkastat
släkte som blott går sin undergång till mötes.
Vi går mot en framtid med både ljus och
skuggor, så som vår tillvaro alltid har varit.
Och det är inte bara det onda som har
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
