- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
43

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Edmund Wilson: Mannen som jagade bitsköldpaddor. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANNEN SOM JAGADE BITSKÖLDPADDOR

— Det borde kunna gå, sa Stryker. Och
ta-niigfan om j ag inte påstår att det ska gå!

— Som jag ser saken, sa Clarence Latouche
och försökte åter, även nu utan framgång,
förmå Stryker att ta en grogg, har ni ett
två-faldigt problem att lösa. Å ena sidan bli kvitt
bitpaddorna; å den andra få behålla änderna.
Hitintills har ni misslyckats med bäggedera.
Hur ni än bär er åt förlorar ni änderna utan
att kunna bli kvitt bitpaddorna. Om ni
ursäktar, så förefaller det mig som om ni hade
förbisett den riktiga lösningen — den enda
lösningen och, om ni inte misstycker, det
naturligaste sättet att tas med frågan.

— Jag har funderat igenom saken med stor
omsorg, sa Stryker som blev alltmer anspänd
och under trycket av sin uppdämda lidelse
också en smula fientligt stämd, och jag tvivlar
på att det finns någon metod som jag inte
redan grundligt har funderat igenom.

— Mig förefaller det, sa Clarence Latouche
med sin mjuka Louisianaröst, som om ni med
det sätt ni har tagit frågan på har kommit in i en
verklig återvändsgränd, och j ag tror att ni skulle
angripa problemet från en helt ny vinkel. Gör
ni det ska ni finna att det är mycket enkelt...

Stryker tycktes vilja protestera häftigt, men
Clarence fortsatte i en det moget alkoholiserade
klarläggandets anda:

— Knuten är, förefaller det mig, att ni
hittills har utgått från den falskt axiomatiska
synpunkten att änderna ska skyddas på
sköldpaddornas bekostnad. Varför inte försöka med en
motsatt arbetshypotes: att odla bitpaddorna?
Skjut änderna när de visar sig och ät upp
dem — vill säga när det är tillåten tid.

Nu höjde mr Stryker knytnäven och hävde
sig upp i oartikulerad vrede.

— Och vill ni inte det kan ni schasa bort
dem. Sen kan ni utfodra bitpaddorna med
rått kött. De är inte så dumma att äta ska jag
säga. Nere i min del av Amerika kokar vi goda
soppor på dem.

Mr Stryker stod mållös en så lång stund att
Clarence, berättade han senare, fruktade att
grannen skulle drabbas av slaganfall och störta
omkull; och han reste sig, klappade honom på
axeln och visade all den takt och älskvärdhet
han var mäktig.

— Det enda jag kan svara, sa Stryker på
väg mot dörren, är att Rätt är Rätt och Orätt
är Orätt, och man måste välja antingen det ena
eller det andra!

— Det har aldrig varit mycket bevänt med
mig som moralförkunnare, sa Clarence, och det
är väl troligt att min synpunkt var både vulgär
och pragmatisk.

III

Stryker genomled en orolig och anfäktad
natt — det berättade han senare för Clarence
Latouche; men som alltid steg han upp mycket
tidigt för att jaga frukosterande sköldpaddor
som han lockade med köttbitar som bete.
Nuförtiden håvade han upp dem med nät, och han
funderade en stund över den första han fångade
innan han högg huvudet av den. Han granskade
den med nyväckt intresse, och uppsynen fyllde
honom med färsk irritation: han kände avsky
för det trubbiga sura ansiktet, de tjocka benen
med sina utbredda klor och den tjocka och
torntandade svansen som kräket inte ens kunde
dra in under skölden som andra sköldpaddor.
Det var inte ens någon riktig sköldpadda:
Chelydra serpentina hette den därför att den
påminde om en orm, och den kröp omkring
som en ödla. Han hade betet fäst vid en käpp
och sköldpaddan högg efter det med ett vasst
knäppljud; och när han höll upp odjuret i
nätet, i den genomskinliga morgonluften som
bräddade dagen likt ett tidvatten, föreföll det,
med sina fötter som dröp av siam och den
glanslösa skölden som liknade en sjunken
stock, lika vedervärdig, kall och mörk som
själva dammens botten; och han blev nästan
förvånad över blodstrålen som kom när han

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free