Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Alfred Kazin: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
ROBERT PENN WARREN
har han dock aldrig varit någon lättvindig
författare. Hans arbeten har alltid präglats av
filosofisk stränghet och av skarpa, otåliga men
behärskade kontrastötar mot den rådande
materialismen och optimismen i amerikanskt liv.
"All The King’s Men" är Warrens störst
upplagda bok, dess redogörelse för hans
filosofi, mot en bakgrund av sydstatspolitik, är
den mest fullständiga han hittills givit ifrån
sig. Det är inte lätt för mig att skriva om denna
bok. Jag beundrar den begåvning som skapat
den och den tekniska skicklighet, som breder
ut sig i den likt en präriebrand, men lika
mycket ogillar jag dess grundåskådning. Det
är en lätt maskerad framställning av en
sydstatsdiktator, tydligt modellerad på framlidne
Huey Long — en politiker som kom närmre
en fascistisk kontroll av sin stat än någon
annan amerikan, som fullständigt hänsynslöst
grep och utövade sin makt och som slutligen
mördades i Louisianas capitolium. Huey Long
var en politiker från Vilda västern, som drog
fördel av fattigdomen och olusten i
sydstatslivet, av de djuptgående raskonflikterna och av
misstänksamheten mot Norden och därigenom
kunde styra sin stat som han önskade. Han var
en mycket charmerande, brutalt ärlig man —
som en gång fällde det fullt riktiga yttrandet
att när fascismen kommer till Amerika blir det
i form av antifascism. Liksom de flesta
amerikaner, som befinner sig till vänster om den
politiska centern, har jag alltid betraktat honom
som en stor fara för vårt samhälle och som en
ovanligt kunnig, despotisk och cynisk
politiker — ett avskräckande exempel på den
lätthet varmed speciellt sydstatsbor genom sina
sociala och ekonomiska besvikelser kan
utnyttjas i samma roll som det tjugonde
århundradets fascistiska pöbel.
Nu berömmer inte Warren "Willie Stark",
som han kallar honom. Han utnyttjar honom
bara som ett gott exempel på sydstaternas
förnedring och tvivel på sig själva. För honom är
Willie Stark en person, som bör studeras för
sin egen skull, som exempel på sista skriket
i fråga om plebejisk demagogi. Man kan
betrakta Warrens roman i dess helhet som en
studie i sydstatslivets fenomenologi. Hans egna
värderingar framstår tydligt: Willie tillhör
knölarnas kategori, "the fixers", som vi säger
här i Amerika. Han flyter ovanpå när
bottenskikten härjas av stridigheter och behärskas
av okunnighet. Warren inleder inte som
amerikanska liberaler brukar sin framställning med
ett häftigt avståndstagande från Willie Stark,
och inte heller berömmer han honom. Han
betraktar honom bara som ett påträngande
karakteristiskt uttryck för strömningarna i
sydstatslivet på 1900-talet.
Warrens roman har följaktligen ur social
synpunkt tyckts många av oss chockerande
passiv, men som konstverk, som en
överväldigande bitter och dyster rapport från
Amerikas politiska cirkus är den bättre än de flesta
amerikanska romaner från de senaste åren.
Warrens uppläggning av boken är så djärv och
obunden, och hans egna resurser som
författare är så rika, att man finner ett överflöd på
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
